Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det är underligt när en tänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Vid målet a la Vasaloppet. |
Det är underligt när en tänker
Av Den inbitne
Det enda jag kommer ihåg av min
kristendomslärares undervisning i
psykologi är hans originella exempel för
att klarlägga skillnaden mellan
människor och djur. Så här utdrogs den
pedagogiska linjen.
»Hör -på nu, pojkar! Om Olsson
går på en havsstrand och finner tre
kiselstenar, som bilda en triangel, vad
kan Olsson sluta då?»
? ! ?
»Förstår inte Olsson, att det måste
ha varit ett förnufl där och ordnat
stenarna?»
Det förstod inte Olsson. Och del är
inte underligt, ty det behövs mycken
lärdom, mycket punsch och många
växelamorteringar, innan man inser, att
huvudskillnaden mellan människor och
djur är, att de förra på havsstränderna
ordna kiselstenar i geometriska figurer.
Själv har jag hunnit förbi denna
sanning och uppnått ett högre stadium, som
är en omvändning av filosofen
Cartesius’ berömda sats: jag tänker, alltså är
jag till. Jag säger i stället: jag är till,
alltså måste jag tänka, åtminstone så
ofta jag skriver.
Jag sitter underligt nog och läser ett
referat över förhandlingarna vid en
Jerusalemsförenings årshögtid. Jag
inhämtar av ett föredrag, att Palestina går
en ljus framtid till mötes, sedan
engelsmännen tagit herraväldet.
Järnvägsförbindelser med Jerusalem åt alla
väderstreck anordnas, vägar och broar
byggas o. s. v. Och i den hela staden är
undervisningen i full gång vid
gymnasierna och vid det nyupprättade
universitetet.
Nu börjar jag tänka, ehuru min
blygsamhet förbjuder mig att avgöra, om jag
därigenom fördelaktigt skiljer mig från
djuren. Tänk — tänker jag — om
filosoferna, vilka annars ha en sådan
underbar förmåga att krångla till de
enklaste saker, ha rätt i sin lära om att
rummet egentligen icke finns till annat
än inom mig! Då vore skillnaden
mellan förr, nu och sedan endast ett sken,
beroende på att vår sinnesutrustning är
sådan, att vi äro dömda att ordna efter
vartannat något, som egentligen är ett
enda nu.
Jag skall försöka att uttrycka mig
något enklare. Bondförståndet säger.
att de upprörda händelserna kring
kristendomens vagga utspelades är 1 och
följande år och att vi nu snart avlägsnat
oss 2000 år från den tiden. Hur vet
ni det? — frågar filosofen. Det kan
mycket väl hända, att detta och hela
historien utspelas nu, fastän vi ordna
händelserna efter varandra för att
begripa dem.
Nåja, för all del — låt oss gå med
på filosofiska galoppen. Må vår
religjons begynnelsefas gärna utspelas nu
och dra nytta av alla nutida
bekvämligheter. Men för vanligt bondförstånd
blir det i alla fall »differens på
åtskillnad». Om nu hade varit då eller då
•varit nu — vilket är detsamma för ett
högre förnuft — så hade hela nya
testamentet avvecklats på ett helt annat sätt.
Nazarenen hade troligen varit professor
i teologi vid universitetet i Jerusalem
och skulle ha föreläst sin bergspredikan
i aulan. Det är också mycket troligt,
att hans höga morallära skulle ha väckt
lika stort uppseende nu som då, men det
hade aldrig blivit något trassel med
översteprästen — vår tids Natan
Söderblom — och Pontius Pilatus, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kasperme/1929/0005.html
