Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jag minns det som i går......
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emil Norlander:
JAG MINNS DET SOM I GÅR......
När vi inte hade annan vintersport än kälk- och
skridskoåkning samt »kana»
Det har kommit snö de senaste veckorna, men annars skulle
man kunna säga, att när vi hade snö, det var i den gamla,
goda tiden, då fanns här ingen vintersport, nu, under snåla
barvintrar, då utvecklar sig en härlig, en uppfriskande sport.
Förr i tiden, låt oss säga för femtio år sedan, kommo de
rikliga snöfallen redan i december och så fingo drivorna ligga
tills de smälte bort av sig själva inför vårsolen. På
stockholmsgatorna t. ex. vräktes snön från trottoarerna ut på
körbanan och till slut blevo dessa senare, åtminstone i utkanterna,
ett par alnar högre än gångbanan. Högt uppe på snövallen
körde man med slädarna medan de vandrande gingo nere som
i ett slags skyttegravar.
Hockey, curling, bandy o. dyl. visste man ej om, enbart
skridskor och kälkar, av de senare i all synnerhet de otympliga
»drögarna», våra sparkstöttingars urfäder. Skidor funnos,
förstås (på tockna larvade ju redan Gustaf Vasa), men nedåt
landet voro donen ifråga dock högst sällsynta.
Men kälkar och »drögar» ...
Redan i december åktes, vad nu Stockholm beträffar, friskt
i Lantmäteribacken i Kungsträdgården, den av Norr mest
guterade backen. Kälkbacken i Humlegården tillhör nyare tider
och så ock den kälkbacke, som anlades i gamla Idrottsparken.
Ville stockholmarna i gamla tider åka reellt, sökte de sig ut till
Nacka, där det var en alldeles förträfflig backe, eller till
Djurgårdsbrunnsviken, där man på Laboratorietomten anordnat en
tämligen hygglig kälkbacke, vilken gick långt ut på den frusna
viken. Nackabacken var emellertid den bussigaste. Annars
kunde man åka i vilken stadsbacke som helst, livligare var icke
gångtrafiken, men det blev, förstås, ett sjurasandes ropande:
»’opp i backen!!!»
Själva hade vi en stor »drög» i gården och den lassade vi
ungar oss på så många vi voro och så bar det av på guds
nådiga försyn utför den numera försvunna Lutternsgatsbacken.
Oj, vad det gick! Det var så öronsnibbarna veko sig bakåt
och möttes i nacken. Men den styrande, alltid någon äldre
av traktens många lärpojkar, klarade det hela fint. De
gladaste »drögpartierna» ägde rum i Kvarngatsbacken på
Ladugårdslandet, där det bodde en ung bagare, vilken vi hade den
s. k. tummen med. Bagarn brukade om kvällarna lassa så
många ungar han kunde på en av sina väldiga brödslädar,
styra själv och så släppa ekipaget löst i den väldiga
Kvarngatsbacken. Hujujuj, det kunde bli en färd på en halvtimme,
långt ui på det vida, folktomma »Galet».
—— —— ——
Skridskoåkning ägde mest rum på den stora banan vid
Nybroviken, en bana som på sin tid mycket tidigt låg
isbelagd och hade förbindelse med Djurgårdsbrunnsvikens
ingalunda mindre populära bana, den där i sin tur genom
Djurgårdsbrunnskanalen förde ända ut til] Vaxholm. Att åka till
Vaxholm, och då i synnerhet på kvällarna och med facklor, var
ett ganska vanligt nöje. Ända fram i mars buro isarna ditut
och söndagarna var det helt visst den enda sporten att åka
ensam eller par om par till den idylliska lilla staden med den
fruktansvärda fästningen.
Tävlingar på stålsko torde begynt för ett fyrtiotal år sedan
och då på Nybroviken, vilken efter att ha varit uppdelad i
småbitar, som sköttes av arbetslösa o. dyl., blivit av vårt
skridskosällskap inhägnad, ja, t. o. m. elektriskt belyst, tack vare
ström från Carl Anderssons närbelägna vedgård, Löparbanor
anordnades runt stora banan och kajerna avstängdes tävlingsdagarna
för särskilt betalande. Med stolthet minnas vi från
dessa tider den då synnerligen »lovande ynglingen» Ulrik
Salchow.
Tja, på så sätt »vintersportade» man litet var här i
Sverige, primitivt visserligen, men under bra mycket muntrare
former än nu. Då var vintersporten ett nöje, nu ligger det allt
åtskilligt både jäkt och livsfara i samma sport, men frisk är
den alltjämt för deltagarna och det är under alla förhållanden
huvudsumman.
—— —— ——
För att göra denna lilla hågkomst en smula gladare, köra
vi fram med en historia, berättad förr, men inte sämre för det:
Musikhandlar B. mötte sitt gamla gäng på Bährs källare,
han skulle bara ha en liten »vickning» innan han gick och
tittade på ett piano, som en fru i Brunnsgatsbacken på Norr
annonserat om. Det blev emellertid en reell frukost, enligt
gammaltidens recept med några knattingar portvin som dessert.
Upprymda beslöto samtliga i sällskapet att gå med vännen
musikhandlaren och kommo upp till en fattig änkefru, vilken
hade en —— taffel att sälja för femti riksdaler.
Musikhandlarn ansåg sig narrad och ville gå, men frun bad så bevekande,
att vännernas hjärta rördes, man satsade en slant var och fick
kvitterad räkning.. Men så kom det —— taffeln måste ögonflux
weg, ty frun skulle flytta. Men var få tag i stadsbud?
»Vi bärner’en själva!» föreslog någon och så stod man i
den snöiga portgången med instrumentet.
Någon satte sig ner och spelade »Jungfruns bön», men så
var det att söka få taffeln vidare. Då kom ett förslag, väl ett
bland de mest vilda i ett slag. —— Man skulle vända upp och
ned på taffeln samt åka utför backen på’n.
Apterad till »drög» och med en styrande bakom, susade
klanglådan utför Brunnsgatsbacken, där ett plank vid
Norrlandsgatan hejdade ekipaget. Där stod en poliskonstapel som
ville veta »var innerst in i» man stulit taffeln.
»Stulit... Snälla konstapeln», sade en av herrarna, »vi
ha ärligt köpt den... Behåll nu hela tutten och här ä’
kvitterad räkning...»
Och medan konstapeln stirrade på räkningen smila herrarna.
Han var ensam samt ägare till en schangtil taffel, vilken låg
i en snödriva med benen i vädret.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kasperme/1929/0020.html
