Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En klänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En klänning
Herr Jonas Persson avslutade på
tisdagsmorgonen en affär och
tjänade på densamma precis tusen kronor.
Han kände sig glad och stolt och
tittade överlägset ned på människonia, där
han promenerade vägen framåt. Han
var ju dock en stor finansman. När
som helst skulle man få se honom äta
lunch med Kreuger.
»Lunch, ja», tänkte Persson, »det
vore nog inte så dumt.» Han gick på en
restaurant och åt en bit mat, men
mycket försiktigt, inga överdrifter, sade han
till sig själv. När notan kom, visade
den pä 4,70, och då växlade han
tusenlappen.
Herr Jonas Persson promenerade till
sin fästmö, kysste först hennes mamma
pä hand och därefter henne själv på
hakan. Han kom nämligen inte åt
någon annan plats, ty fästmön var på
dåligt humör.
»Jag har ingen ordentlig klänning, om
jag skall gå ut en kväll», sade hon.
Herr Perssons hjärta klappade
fortare. Han hade ju tio klänningar i
plånboken, om det så skulle knipa.
»Du ska få en av mig», sade han.
Man promenerade ut och köpte en
klänning, en riktigt flott och stilig afton"
klänning för tvåhundratio kronor. Ada,
ty det hette fästmön, var förtjust. Men
inte riktigt, ty hon sade:
»Till en sån här fin klänning har jag
inga skor, som passa.»
Herr Persson tänkte genast, att det
kanske varit bättre, om han köpt en
mindre fin klänning. Men han köpte i
alla fall ett par skor. Och så allt det
andra, som behövdes till den fina
klänningen. En hatt, ett par handskar,
strumpor, väska och litet av varje.
Därefter bjöd han sin fästmö på middag
på Royal till klockan fem samt
förutskickade, att man kanske senare på
kvällen skulle gå på en teater samt därefter
dansa på en restaurant.
»Det skall bli roligt», sade Ada, och
så skiljdes de.
Herr Persson gick ut på staden för
att sola sig och ånyo titta ned på
människorna. Då tänkte han plötsligt:
»Är du, Jonas Persson, tillräckligt fint
klädd själv att du kan visa dig ute på
restauranter med en dam, som har en
så vacker klänning som din Ada?»
Herr Persson måste för sig själv
erkänna, att han icke på långa tag var så
välekiperad. Alltså gick han till en herr- .
ekipering och klädde upp sig. Där fanns
en smoking, som passade honom precis.
Ja, det var mycket, som passade honom
precis i den affären. Åtminstone sade
biträdet det. Och därför var också herr
Den praktiska trappan.
Persson mycket fin, när han lämnade
butiken.
Han hade ny hatt och ny rock på sig,
nya skor och ny käpp. Allting hade
han köpt, från kragknapp där bak till
sidennäsduk där fram. Smokingen skulle
man skicka hem.
Herrskapet Perssons åto middag på
Royal i sober stämning. Elegansen
riktigt strålade från ansikten och kroppar,
. det sken i vinglasen, vilka stodo i rad
som i givakt. Den kalla ankan var
utomordentlig, allt, allt var förträffligt.
Sedan gick man på teatern, och
därefter gick man ut och dansade med
Ada, och hon lapade champagne med
trött välbehag. På natten körde herr
Persson hem henne, sade sluddrigt
godnatt i porten, och larvade själv så
småningom i säng i andra ändan av staden.
Han somnade.
Men onsdagsmorgonen’ vaknade han.
Trött och förstörd kröp han ur sängen
och försökte samla tankarna. Av denna
senare anledning fick man en kvart
senare se honom sitta i skjortan vid
skrivbordet och rita diverse siffror på ett
papper.
Han räknade och räknade. Hur
kunde det komma sig, att han endast hade
20 kronor kvar? Han rev sig i
huvudet och talade till sig själv. Det var
inte vackra ord, han sade, och läsaren
förskonas därför välvilligt från dem.
Välvillighet är en dygd, som utmärker
författaren.
När herr Persson funderat en
halvtimme utan att ha kommit till något
resultat, ringde det på dörren, och vännen
herr Elof Svensson gjorde sin entré,
sägande:
»Det ryktas på stan, att du Jonas
Persson i går skulle ha setts på en krog
växlande en tusenlapp. Med anledning
därav får jag, Elov Svensson, härmed
anhålla om ett litet lån på tjugu
kronor !!»
Herr Jonas Persson gav honom dem.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kasperme/1929/0023.html
