Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frun emanciperar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alva: (under tiden) Ja visst . . .jag skaU
behandlas huru som hälst ... du trampar mig på
tårna, hör du! . . Usch! Du är så gement
oridderlig, — riktigt afskyvärd är du! (Det ringer)
Ing: (lämnar henne och byter hastigt ut sin
hvita arbetsrock mot kontorsrocken) Se så, —
adjö nu! (Kysser henne i nacken, hvar det passar
sig) Jag kommer igen mycket snart! (Ut i
tamburen och öppnar för Elsa Sevidt, för henne in till
Alva, som står surmulen, samlar sedan sina
papper och går under repliken) Ser du där Alva,
fröken Sevidt har visst inte tagit illa upp mitt lilla
inlägg i kvinnofrågan — inte sant? Och nu lofvar
ju fröken Sevidt att tala litet godt för mig under
tiden? (Ut)
Elsa Sevidt: (när han gått) Din man tycks
vara vid alldeles ypperligt lynne i dag.
Alva: Han är odräglig!
Elsa Sevidt: Ja ja, — det äro mest aUa
karlar. Och jag förstår så väl att han icke tycker
om vår vänskap. Det är alt bekvämast för
manfolket att slippa kritik, förstås! Men låt mig bara
hållas, och vi skola tvinga honom till respekt för
kvinnan i slutet af det nittonde århundradet, — tro
mig! (sätter sig)
Alva: Det går inte så lätt. (tager plats
bredvid henne)
Elsa Sevidt: Men det skall gå ändå! Hans
beteende i går, — ja, det var nu inte precis det mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
