Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Godnatt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karlberg. Nå, — är du vaken nu? (Lyssnar.)
Jaså inte! (Innanför skärmen.) Åh — Herregud, —
der ligger du ju med ögonen vidöppna! Hvarför
säger du då ingenting, Anna? (Kommer utigen.)
Eller vill du då värkligen att jag ska gå och göra
mig löjlig med din Karlberg, hva’ sa? Om du vill
det så tar jag honom redan i morgon dag, får du
se, bara för att förarga dig. Jag behöfver bara
vinka åt honom, så kommer han och gifter sig med
mig. Och nu är du väl klarvaken, kan jag tro.
Hör du, Anna! Efter du nu engång är vaken,
så kan jag trösta dig med att det inte var din
Karlberg, som sade mig gemenheterna. Det hade
din Karlberg aldrig vågat. Inte häller var det han,
som följde mig hem, fast han nog haft lust att göra
det. Åh — nej, — det var alt en annan du, en,
som var en smula stiligare. Och som sade mig
saker ... ja Anna, .... (i annan ton.) jag nästan
ångrar mig att jag varit stygg mot dig ... han
sade mig saker, som också du bordt höra. Det
skulle als inte skadat dig. Och jag var alldeles
för flat för att svara någonting, — ja, riktigt
ertappad kände jag mig.
Anna du frågar inte ändå hvad han sade mig!
Hvad går åt dig? Sofver du nu igen? (Inom skärmen.)
Jo minsann sofver hon inte redan som en stock!
Så är det med flickor! Så länge jag narrades för
henne det där om hennes Karlberg hölls hon nog
vaken, men strax som hon märkte att det rörde
bara mig, sof hon in. (Kommer ut i nattdrägt.) Usch
då, — det där är nu den beprisade vänskapen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
