Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två månader senare tackade Figchen sin far med värme
för dessa »gunstiga råd». Vi skola få se, huru hon
begagnade sig däraf.
I Berlin, där de bägge damerna uppehöllo sig i flera
dagar, såg den blifvande kejsarinnan för sista gången i sin
lefnad den store Fredrik. I Schwedt an der Oder sade hon för
alltid farväl till sin far, som ledsagat de resande ända dit.
Han återvände till Stettin, och Johanna Elisabeth begaf
sig öfver Stargard och Memel på väg till Riga. Det var,
i synnerhet under denna årstid, ingen angenäm resa, intet
slädföre, men så bitande kallt, att de båda damerna
nödgades täcka sina ansikten med masker. Knappt något hyggligt
härberge fanns, där de kunde hvila ut. Fredrik hade
visserligen rekommenderat grefvinnan af Reinbeck — furstinnan
reste under detta antagna namn — hos de preussiska
gästgifvare och borgmästarne, men denna rekommendation var
af föga gagn, »emedan,» som furstinnan skrifver, »posthusen
voro oeldade och man var tvungen att logera i gästgifvarens
eget rum, som var föga olikt en svinstia: mannen, hustrun,
gårdshunden, hönsen och barnen sofvo om hvarandra i vaggor,
i sängar, bakpå ugnen och på madrasser.»
När de lämnat Memel, blef det ännu värre. Som inga
gästgifvaregårdar funnos, var man tvungen att anlita
bönderna för att erhålla hästar, och sådana behöfdes minst
tjugufyra för de fyra tunga täckvagnar, hvari furstinnan
och hennes svit färdades. Bakom vagnarna voro slädar
bundna, för den händelse man skulle finna slädföre längre
norr ut. Färden gick därför mycket långsamt, och Figchen
var illamående, emedan hon druckit för mycket af det
svagdricka, som bryggdes i de orter de foro igenom.
Uppgifna af trötthet anlände de till Mitau den 5
februari och rönte där ett vida bättre emottagande, så att
furstinnan Johanna Elisabeths stolthet, som sårats af den
förtrolighet grefvinnan af Reinbeck måst visa de preussiska
gästgifvarne, här fick en viss satisfaction. Det fanns
nämligen i Mitau en rysk garnison, hvars befälhafvare, öfverste
Woïeïkof, satte en ära i att å stadens vägnar hedra en så
nära anförvant till hans suverän. Följande dag uppnåddes
Riga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
