Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
somligas längd. Man kan, som herr Bilbassof verkligen
gjort, dra den slutsatsen, att hon läst Lacalprenèdes och
mademoiselle Scudéris romaner, kanske Astrée och
förmodligen Les amours pastorales de Daphnis et Chloé. Ha de
sinnliga skildringar hon där funnit och hvilkas själfsvåld
knappast öfverträffats i våra dagar, hos henne bidragit till
utvecklandet af vissa böjelser, af hvilka hon längre fram
tycktes vara tyranniskt behärskad? Det är sannolikt.
Om också Katarina ej haft anledning att prisa de
lärdomar hon öst ur denna grumliga källa, har den dock skänkt
henne en stor vinst: själfva lusten för att läsa. Då hon
öfvergaf romanerna, af trötthet eller vämjelse, hade hon
lärt sig läsa, och nu läste hon annat. Hon läste mycket, i
början utan urval eller ledning, endast på lediga stunder
och inga andra böcker än dem slumpen satte i hennes
händer. Sålunda kom hon att göra bekantskap med fru de
Sévignés Bref. Hon blef förtjust i dem, hon »slukade» dem
enligt sin egen uppgift, och det är intet tvifvel om, att
hennes smak för brefgenren till en del härleder sig därifrån,
liksom äfven den familjära ton, den kapriciösa stil hon
lägger an på i de flesta af sina bref, utan att hon på långt
när lyckats efterhärma förebildens utsökta behag. Hon blef
aldrig annat än en tysk Sévigné och inlade i sin pennas
lättaste luftsprång något af den germaniska klumpighet,
hvarifrån en Heine, en Börne sannolikt endast tack vare en
särskild rasblandning lyckats befria sig.
Efter fru de Sévignés bref kom turen till en bok af
Voltaire. Sjutton år därefter skref Katarina till patriarken
pä Ferney: »Jag kan försäkra er, min herre, att alltsedan
jag 1746 blef herre öfver min tid, står jag i den största
förbindelse till er. Eöre denna tid läste jag endast romaner,
men edra arbeten råkade tillfälligtvis i mina händer; sedan
dess har jag oupphörligt läst dem, och jag har ej velat veta
af andra böcker än dem, som voro lika väl skrifna.»
Kejsarinnan missminde sig litet, då hon skref dessa ord, ty
hennes memoarer omnämna endast ett arbete af Voltaire,
som hon läst vid denna tid, och hon erinrade sig ej ens
dess namn. Det var för öfrigt ej alltför smickrande för den
store filosofen, då hon talade om, att de andra böckerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
