Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ful och dum, lika klumpig till intelligensen som i
kroppsligt afseende. Hon hade dödande tråkigt sommaren 1749,
som hon delvis tillbragte på Rajowa, ett gods tillhörande
Tschoglokofs. Där träffade hon nästan dagligen den unge
grefve Cyril Rasumowski, som bodde på en egendom i
närbeten. Han kom dit till middag eller supé och återvände till
sitt slott Pokrowskoje, för hvarje gång en färd på ungefär
sextio kilometer. Tjugu år därefter kom Katarina på den
tanken att fråga honom, hvad som kunde ha förmått honom
till att dagligen komma och ha tråkigt vid det storfurstliga
hofvet, då han i sitt eget hem kunnat samla Moskwas bästa
societet, om han så velat. — »Kärleken,» svarade han utan
ett ögonblicks tvekan. — »Kärleken? Men hvem kunde ni
träffa på vid Rajowa att bli kär i?» — »Er.» Hon brast i
skratt. Det hade hon aldrig kommit att tänka på.
Det var icke alltid så. Tschoglokof var ful,
Rasumowski för tillbakadragen. Andra uppträdde, hvilka hvarken
hade den förres fel eller den senares fel eller dygd. Först
och främst en af de tre förvisade 1745, Zahar Tschernischof,
som åter visade sig vid hofvet 1751. Han tycker, att Katarina
har växt till sig, och underlåter ej att säga henne det. Hon
hör på honom med nöje. Han passar på under en bal, då
man enligt den tidens mode växlar »deviser», små
papperslappar med mer eller mindre välsvarfvade karamellverser,
och lämnar henne en biljett full af de mest passionerade
kärleksförklaringar. Han vill besöka henne i hennes rum
och föreslår att kläda ut sig till lakej, för att det skall
lyckas; hon inskränker sig till att förehålla honom det
farliga i detta tilltag, hvarefter de återgå till
deviskorrespondensen. En del af denna biljettväxling känna vi till. Den
har blifvit utgifven, utan uppgifna författarenamn, som ett
prof på den stil en högtuppsatt dam i adertonde
århundradet använde, då hon skref till sin älskare. Innehållet tycks
ej lämna rum för några tvifvel på, att Zahar Tschernischof
hade rätt till denna titel.
Efter Tschernischof kommo herrarne Soltikof. Det var
två bröder med detta namn bland det storfurstliga hofvets
kammarherrar. Familjen räknades bland de äldsta och mest
ansedda i Ryssland. Fadern hade generaladjutants rang;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
