Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilde dem, till ett bra obetydligt hinder. Han blef ej
bragt ur fattningen för så litet, kastade beslutsamt den
stackars Matrena Pawlowna öfver bord, talade om en
ungdomsvillfarelse, sade, att han misstagit sig i sitt val och att
rätt snart »detta guld till tarfligt bly förvandlats». Katarina
försäkrar sig emellertid ha gjort allt för att förmå honom
att afstå från denna efterhängsna hyllning, hon antydde till
och med, att han kom för sent. »Mitt hjärta är kanske
redan fängsladt?» Medlet var icke särdeles lyckligt valdt.
Saken var den, det erkänner hon själf, att den största
svårighet hon hade att göra sig af med den vackre förföraren
kom från henne själf: han behagade henne ofantligt. Under
en af poeten Tschoglokof anordnad jakt erbjöd sig det
tillfälle, som Sergej så länge lurat på. De blefvo ensamma.
Tête-à-têten spann ut sig i halfannan timme, och för att
göra ett slut därpå, måste Katarina tillgripa heroiska medel.
Scenen är förtjusande, sådan hon har beskrifvit den i sina
memoarer. Innan Soltikof drog sig tillbaka, ville han tvinga
henne att säga, att han icke var henne likgiltig. »Ja, ja,»
hviskade hon slutligen, »men aflägsna er!» — »Det är bra,
jag har ert ord,» sade den unge mannen och gaf sin häst
sporrarna. Hon ville ta tillbaka det ödesdigra ordet. Hon
ropade efter honom: »Nej, nej!» Han svarade: »Jo, jo!»
och red bort. Så skildes de. Men de träffades nog igen, det
kan man tänka sig.
Kort därefter måste Sergej Soltikof visserligen lämna
hofvet. Men det var just på grund af de rykten, som spridt
sig angående hans förhållande till storfurstinnan och som
till och med framkallade ett ingripande af kejsarinnan.
Elisabeth gaf Tschoglokof en skarp uppsträckning, och vackre
Sergej fick en månads permission och befallning att fara
och hälsa på sin familj på landet. Han insjuknade och
återkom ej till hofvet förr än i februari 1733, men då tog han
genast ånyo sitt inträde i den lilla förtroliga krets, som
hade bildat sig omkring Katarina, hvari de unga herrarne
innehade den förnämsta platsen och där en annan högförnäm
och ståtlig kavaljer sedan någon tid visat sig som en af de
trägnast uppvaktande: Leo Narischkin, som redan spelade
den roll af hofnarr han skulle fortsätta med under den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
