Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommande regeringens mest lysande tider, fastän hans
ärelystnad troligen nu ej nöjde sig med detta. Katarina stod
nu i det förtroligaste förhållande till herr och fru
Tschoglokof. Hon hade lyckats göra frun till sin väninna genom
att visa henne, att hon afböjde hennes mans hyllning, och
förvandla denne till sin slaf genom att slugt underhålla
hans förhoppningar. Hon kunde lita på bäggederas
förtroende och tystlåtenhet. Vare sig af försiktighet eller
obeständighet visade sig vackre Sergej nu mindre enträgen,
så att rollerna blefvo ombytta och Katarina började beklaga
sig öfver hans bristande uppmärksamhet. Men snart gaf
en förnyad och alldeles oväntad inblandning, denna gång af
den högsta makten, en ny vändning åt det andra kapitlet
af den redan gamla romanen. Saken är svår att berätta,
och det skulle vara ännu svårare att få den erkänd som
sann, om man ej hade Katarinas eget vittnesbörd. Med
några dagars mellanrum erhöllo både Sergej och hon, den
förre efterskickad af kansleren Bestuschef, den senare
inbjuden till ett förtroligt samtal af fru Tschoglokof,
häpnadsväckande meddelanden rörande det ämne, som så mycket
sysselsatte deras tankar. Å kejsarinnans vägnar förklarade
den kvinnliga guvernör, som var officielt anställd för att
bevaka storfurstinnans dygd, att det finns fall, då statsskäl
nedtysta alla andra konsiderationer, nämligen en hustrus
berättigade önskan att vara trogen mot sin man, om denne
visade sig ur stånd att befästa rikets lugn genom att
betrygga tronföljden. Resultatet blef, att Katarina bestämdt
ålades att välja mellan Sergej Soltikof och Leo Narischkin,
hvarvid fru Tschoglokof sade sig vara öfvertygad om, att
hon skulle föredraga den senare. Katarina gjorde
invändningar. »Då blir det den andre,» förklarade guvernörskan.
Katarina teg. Bestuschef å sin sida talade med vackre Sergej,
i samma syfte, ehuru i försiktigare ordalag.
Efter allt detta blef Katarina hafvande icke mindre än
tre gånger tätt på hvartannat, och efter två missfall gaf
hon slutligen, den 20 september 1754, lifvet åt en son.
Hvem var detta barns far? Man förstår nu, att den frågan
kan uppställas. Se här huru den besvarats i ett aktstycke,
hvars viktigaste, detta ämne behandlande passager hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
