Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvertala storfursten att göra allt, som behöfdes för att få
arfvingar. Han påpekade alla de politiska skäl, som borde
mana honom därtill. Han gaf honom också en föreställning
om en alldeles ny njutning och lyckades göra honom
tveksam om hvad han skulle göra. Samma dag anordnade han
en supé för de personer, som storfursten helst såg, och i en
glad stund förenade alla sig om att söka förmå fursten att
samtycka till det man bad honom om. I detsamma
inträdde herr Boerhave med en kirurg, och på en minut var
operationen gjord och lyckades mycket väl. Herr Soltikof
fick vid detta tillfälle en mycket vacker diamant af
kejsarinnan. Denna händelse, hvarigenom herr Soltikof ansåg sig
betrygga sina nöjen och sin ynnest, ådrog honom en storm,
som bragte honom i fara att bli störtad. Det talades mycket
om den förbindelse, som tycktes äga rum mellan honom och
storfurstinnan. Man passade på detta tillfälle för att söka
beröfva honom kejsarinnans gunst. Man insinuerade, att
denna operation endast var en list, som användts för att ge
annan färg åt en händelse, hvartill man ville inbilla
storfursten att han var upphofvet. Dessa elakheter gjorde ett
starkt intryck på kejsarinnan. Man trodde, att hon då
erinrade sig, hurusom herr Soltikof ej hade lagt märke till
det intresse hon behagat visa för honom. Hans ovänner
gjorde nu ännu mera: de vände sig till storfursten och sökte
hos honom väcka samma misstankar.»
I Champeaux’ berättelse följer härefter skildringen af
åtskilliga mycket invecklade intriger, hvarunder kejsarinnan
och storfursten byta om åsikter och syften flera gånger, men
slutligen lämna den lycklige älskaren fältet fritt. Ett
ögonblick vänder man sig direkt mot Katarina:
»Under sin första harm mot Soltikof tog kejsarinnan
ingen hänsyn till storfurstinnan, utan lät i flera personers
närvaro undslippa sig det yttrandet, att hon ansåg sig känna
till, hvad som hade tilldragit sig ända till denna stund, och
att då storfursten var tillräckligt botad för att kunna bo
tillsammans med sin hustru, ville hon se bevisen på det
tillstånd, hvari hon måste ha förblifvit allt intill denna dag.»
Varnad af vaksamma vänner framställer Katarina
harmfulla protester, hvilka ha förmåga att öfvertyga Elisabeth,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
