Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fras. Han kunde konsten att bli rörd i rätta ögonblicket.
Han var känslofull. Han koketterade med romantiska idéer,
som, då så erfordrades, gåfvo honom en äfventyrlig och
heroisk stämpel, men under blommorna dolde han en torr och
kall natur, en orubblig själfviskhet, till och med en
bottensats af aldrig svikande cynism. Allt, som kunde tjusa
Katarina, var hos honom förenadt, ända till en viss lätthet i
lynnet, som alltid slog särskildt an på henne, kanske på grund
af en hemlighetsfull lockelse för hennes fasta och stadgade
naturel.
Om man får tro hans personliga förtroenden, skulle
Poniatowski ytterligare ha haft att inför den unga kvinnan
göra gällande ett helt annat slags företräde, ganska oväntadt
och nästan osannolikt hos en ung man, som kom från Paris.
»Först och främst hade en sträng uppfostran,» förklarar
han i ett memoarfragment, som finnes i behåll, »hållit mig
på afstånd från allt liderligt umgänge; sedan hade min
ärelystnad att intränga och hålla mig uppe i hvad man (i
synnerhet i Paris) har kallat den förnäma societeten bevarat
mig under mina resor, och en samverkan af egendomliga
små omständigheter i de förbindelser jag påbörjat i
främmande länder, i mitt eget land och i själfva Ryssland, hade
tyckts enkom vilja spara mig hel och hållen för den kvinna,
som sedan förfogat öfver mitt öde.»
Det var återigen Bestuschef, som åtog sig att uppmuntra
den unge polacken. Poniatowski var på sin vakt. Han hade
hört berättas hemska saker om hvad som händt de af
Rysslands kejsarinnor och storfurstinnor gynnade unga männen,
sedan de upphört att vara i smaken. Bestuschef vände sig
till Leo Narischkin, hvilken ädelmodigt åtog sig att visa den
nye favoriten en väg, som han själf förmodligen kände mycket
väl till. Narischkin var alltid i högsta grad medgörlig. Men
det var antagligen Katarina själf, som öfvervann det sista
motståndet. I brist på andra lockelser skulle hennes
skönhet ha varit tillräcklig. Den lycklige älskaren talar därom
längre fram i följande ordalag:
»Hon var tjugufem år; hon hade alldeles nyss stigit
upp från sin första barnsäng och befann sig i det stadium
af skönhet, som vanligen är höjdpunkten däraf för hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
