Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinna, som den öfver hufvud taget är förunnad. Till sitt
svarta hår hade hon en bländande hvit hy, svarta och mycket
långa ögonbryn, grekisk näsa, en mun, som tycktes locka
till kyssar, fulländade händer och armar, en smidig växt,
snarare lång än liten, ofantligt lätt och ändå i hög
grad majestätisk gång, behagligt talorgan och ett skratt lika
glädtigt som hennes lynne, hvilket var sådant, att hon lätt
kunde gå från de ystraste och barnsligaste lekar till ett
räknetal, hvarvid hon lika litet ryggade tillbaka för den
fysiska ansträngningen som för själfva räkneuppgiften.»
Då han betraktade henne, glömde han, »att det fanns
ett Sibirien», som han uttrycker sig. Och snart blef
storfurstinnans förtroligaste omgifning vittne till en scen, som
måste bekräfta de redan gängse gissningarna. Grefve Horn,
en svensk, som sedan någon tid vistades i Petersburg och
var vän till Poniatowski, tillhörde storfurstinnans intima
krets. En dag, då han inträdde i hennes rum, började en
liten henne tillhörig bologneserhund skälla ursinnigt. Han
mottog alla de besökande på samma sätt. Plötsligt inträdde
Poniatowski, och den lille förrädaren störtade mot den unge
mannen med förtjusning och alla de ömhetsbevis en hund
kan åstadkomma.
»Min vän,» sade svensken och tog den nykomne afsides,
»det finns ingenting farligare än en bologneserhund; det
första jag gör, då jag är kär i en kvinna, är att ge henne
en sådan, och det är alltid genom den jag har fått veta,
om det finnes någon mera gynnad än jag.»
Då Sergej Soltikof kom tillbaka från Sverige, fick han
genast veta, att han hade en efterträdare. Men han brydde
sig ej om att bli svartsjuk. Om Katarina längre fram just
ej utmärkte sig för någon ståndaktighet, kan man säga, att
hennes första älskare ha föregått med dåligt exempel. Till
och med innan Poniatowski kommit i gunsten, dref Soltikof
oförsyntheten ända därhän att med sin älskarinna stämma
möten, från hvilka han uteblef. En natt väntade Katarina
honom förgäfves ända till klockan tre på morgonen.
Williams hade sålunda till sin disposition ett mäktigt
inflytande öfver storfurstinnan. Han försummade därför ej
andra medel att inverka på henne. Han hade snart upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
