Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli oroliga. Hon skrifver till Obreskof, sin ambassadör i
Konstantinopel, och ber honom meddela Porten nyheter om
imaginära underhandlingar, som Poniatowski inledt i syfte
att gifta sig in i en af Polens förnämsta familjer. Hennes
hjärta svalnar allt mer och mer för denna roman, som hon
sålunda fullföljer trots tid och rum, men utan att hennes
tankar eller ärelystnad upphöra att kretsa däromkring, och
hon befaller samtidigt grefve Kaiserling och furst Repnin,
hennes representanter i Polen, att laga så att Poniatowski
genast efter sitt val verkligen gifter sig med en polska eller
åtminstone lägger i dagen en afsikt i den riktningen.
Alltjämt för att lugna Portens oro, kanske också för att
uppresa en oöfverstiglig skranka mellan det förflutna och det
nuvarande. Tyvärr, en snar framtid skall befria henne från
detta bekymmer och gräfva en bottenlös afgrund i det
önskade hindrets ställe. Se här hvad Poniatowski, kung af
Polen, skrifver två år därefter till sitt eget ombud hos hofvet
i Petersburg grefve Rzewuski:
»De sista order Repnin fått, att införa dissidenter[1] till
och med på lagstiftningens område, äro ett verkligt åskslag
för landet och för mig personligen. Om det ännu är möjligt,
så bed kejsarinnan betänka, att den krona hon skaffat mig
blir en nessusklädnad för mig. Den skall bränna mig, och
mitt slut skall bi förfärligt...»
Den forne älskaren är nu för Katarina ingenting annat
än den, som utför hennes högsta vilja i ett halft eröfradt
land. Hon svarar med en egenhändig biljett, hvari hon
uppmanar denne improviserade kung, hennes händers
bräckliga verk, att låta Repnin hållas, annars »återstår för
kejsarinnan endast en ständig ledsnad öfver att ha kunnat
misstaga sig på kungens vänskap, hans tänkesätt och känslor».
Och då Poniatowski ännu envisas, skickar hon honom den
sista, hemska varningen, hvari man redan tycker sig känna
en brutal kramning af Salderns, Drewitschs och Suworofs
händer, som skulle komma att strypa det sista nationella
motståndet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
