- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
112

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Katarina ej tvekar längre. Hon klär af sig med
Wladislaownas tillhjälp och går till sängs och ger samtidigt en kalmuck,
som hon har hos sig och som hon dresserat till blind lydnad,
uppdrag att göra i ordning en manlig dräkt åt henne. Sedan
Wladislaowna affärdats, stiger hon upp, och så ger hon sig
af vid Leo Narischkins arm. Man kommer obehindradt till
Anna Nikitischna, som man påträffar vid god hälsa och i
gladt sällskap. Man har gudomligt roligt och föresätter sig
att göra om det. Man gör verkligen om det. Poniatowski
är naturligtvis med på dessa fester. Ibland återvänder man
hem till fots genom Petersburgs osäkra gator. Men då
vinterkölden blir skarpare, funderar man på något sätt att
upprepa dessa nöjen utan att utsätta storfurstinnan för
nattkylan, och det glada sällskapet förflyttar sig slutligen till
hennes sängkammare, alltjämt genom storfurstens rum, och
denne är lika blind som förut.

Efter den andra barnsängen äro nätterna ej tillräckligt
långa för Katarina, hon ställer så till, att hon kan ta emot
om dagen, när, hvem och huru hon behagar. Hon hade,
som man minnes, haft obehag af det kalla draget under sin
första barnsäng; hon tar det till förevändning för att
bredvid sin säng med tillhjälp af flera skärmar inrätta ett slags
afstängdt kabinett, där hon säger sig vara skyddad för draget.
Då de, som komma in i hennes rum och ej äro invigda i
denna hemlighet, fråga, hvad hon gömmer bakom
skärmarna, svarar hon: »Det är nattstolen». Katarina mottar
där emellertid ofta utvalda gäster som t. ex. Leo Narischkin
eller grefve Poniatowski. Denne kommer och går utstyrd
i blond peruk, som gör honom oigenkännlig, och om man
hejdar honom i förbifarten och frågar: »Hvem där?» svarar
han: »Storfurstens musikant». »Kabinettet», detta alster af
Katarinas uppfinningsförmåga, är så sinnrikt inrättadt, att
Katarina kan, utan att lämna sin säng, sätta sig i förbindelse
med dem, som befinna sig där, eller dölja dem för allas
blickar genom att dra för en af sänggardinerna. En gång,
då hon bakom detta skyddande förhänge har hos sig bägge
herrarne Narischkin, Poniatowski och några andra af deras
stallbröder, Sieniawin och Ismailof, tar hon emot grefve
Peter Schuwalof, som kommer till henne i ett ärende från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free