- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
119

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig? Hennes far är ej längre till. Hon har begråtit hans
död 1747. Man hade till och med hindrat henne att
begråta den för länge. Efter åtta dagar hade hon fått en
vink om att det var nog och att etiketten ej tillät en
långvarigare sorg, efter den aflidne ej varit regerande. Hvad
hennes mor beträffade, hade hon måst lämna Tyskland efter
en händelse, som ledde till hertigdömet Zerbsts ockuperande
af Fredrik. I augusti 1757 hade abbé de Bernis kommit
på den idén att skicka till Zerbst ett särskildt ombud,
markis de Fraignes, »i syfte att ingifva storfurstinnan af
Ryssland, genom hennes mor furstinnan af Zerbst, lämpliga
tänkesätt». Då Fredrik fick veta, att en fransk officer fanns
i hans närhet, gaf han en afdelning af sina husarer
befallning att arrestera honom. Öfverraskad under sömnen
försvarade de Fraignes sig tappert. Han barrikaderade sig i
sitt rum, nedsköt med sin pistol den förste preussare, som
steg öfver dess tröskel, satte hela staden i rörelse, blef
befriad och förd till slottet. Fredrik, som ej ville stå där
med skammen, skickade en hel truppafdelning med kanoner
för att belägra denne hårdnackade fransman. De Fraignes
kapitulerade slutligen. Hertigdömet och staden Zerbst fingo
betala krigsomkostnaderna. Den regerande hertigen, som nu
var Katarinas bror, flydde till Hamburg. Hennes mor sökte
tillflykt i Paris, där hon blef ganska illa mottagen, fastän
hon ju hade lidit för och litet också genom Frankrike. Man
fruktade hennes intriglystnad och oroliga lynne. Man var
emellertid ganska belåten med att ha ett slags »gisslan» i
sin hand och ett kraftigt medel att inverka på storfurstinnan.
Men det var just det, som gjorde, att man i Petersburg tog
illa vid sig öfver denna oväntade händelse. På begäran af
vice kansleren Worontsof måste de l’Hôpital yrka på
furstinnans återsändande. Man svarade henne, som naturligt
var, att man ej bedt henne komma, att man till och med,
om man vetat om det i tid, skulle ha låtit hejda henne i
Brüssel, men att man ej kunde visa bort henne nu, då hon
var där, utan att groft förolämpa storfurstinnan och till och
med göra sig själf orätt: »Frankrike,» skref de Bernis nobelt,
»har alltid varit en asyl för olyckliga furstar. Furstinnan
af Zerbst, som till en viss grad har lidit genom sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free