Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej vidare skall tänka på att återvända till Tyskland.
Ändtligen den 23 maj 1758 mötas de bägge furstliga damerna
ånyo och åtskiljas, som det tycks, förtjusta i hvarandra.
Katarina gråter ånyo, men det är glädjetårar, som rinna
från hennes ögon »vid minnet af den godhet, som
kejsarinnan har bevisat henne». Hennes seger är fullständig och
afgörande.
Bestuchefs process spinnes ut i nära ett år, men det är
tydligt, att den förnämsta driffjädern i den intrig, som riktats
mot ex-kansleren, nu är overksam. Det går så långt, att
markis de l’Hôpital i oktober 1758 befarar, att den
fruktansvärde motståndaren åter skall tas till nåder. I följande
april månad besluter Elisabeth sig för att afsluta affären
helt summariskt. Ett manifest underrättar allmänheten om
det oredliga beteendet af den trolöse ministern, »som af
blind ärelystnad att göra sig viktig har försökt väcka
kejsarinnans misstro mot hennes högt älskade nevö och arfvinge
storfursten och hennes kära nièce storfurstinnan». Men
denne store och ende brottsling, »hvars intriger ej ha lyckats,»
undslipper dödsstraff, »som hans brott helt naturligt innebära».
Hans egendom blir ej ens konfiskerad. Han förvisas helt
enkelt till sitt gods Goretowo. De öfriga anklagade
(fältmarskalken Apraxin hade dött af slag under processen)
åtnjuta samma öfverseende.
»Den fruktan, som dominerar hos alla sinnen i denna
despotiskt styrda nation,» skrifver vid denna tid markis de
l’Hôpital, »gaf storfurstinnan till stöd alla kejsarinnans
förnämna herrar och förtroligaste damer, hvilka drefvo kabaler
till hennes förmån. Favoriten, kammarherre Schuwalof,
satte sig i spetsen för detta parti jämte sin kusin Peter
Schuwalof. Det var endast grefve Worontsof och herr
Alsufiof, som voro sin suverän trogna. Alla de öfriga,
förskrämda, fega och trolösa, maskerade sitt uppförande med
den vördnad de voro skyldiga storfurstinnan, lånade sig till
hennes önskningar och underrättade henne om allt hvad de
kunde upptäcka af hennes kejserliga majestäts känslor och
stämningar.»
Hvad Peter beträffade, firade han snart ner sin flagga,
efter att ha morskat upp sig, som vi nyss berättat. I juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
