Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgifvare, herr Bilbassof, tror, att Katarina vida mera hämtat
sin inspiration ur dem än ur fru de Sévigné’s. Han har
kanske rätt.
I sina hufvuddrag påminner denna korrespondens om
Katarinas bref till Grimm. Det är samma besynnerliga
blandning af heterogena ämnen. Grefvinnan af Oldenburg
berättar där för sin vän Rysslands historia omväxlande med
historien om sina egna vedermödor. Dessa äro ansenliga.
Det inkognito hon antagit hindrar henne icke från att vilja
föra ett furstligt hus. Hon har en hofmarskalk, som heter
markis de Saint-Simon, en stallmästare, markis de Folin, en
kammarherre, hoffröknar o. s. v. Hon valde till bostad ett
präktigt hus, hôtel de Chaulnes. Hon måste ha en loge på
operan. Allt detta kostar mycket pengar. Men inkomsterna
från hertigdömet Zerbst ha blifvit konfiskerade af Fredrik.
Återstår Ryssland, hvarpå furstinnan också snart drar växlar,
på hvilka Katarina måste försöka skaffa pengar. De komma
tillbaka till Paris protesterade. Elisabeth vill ej höra talas
därom. Hon värdigas ej ens besvara sin släktings
jämmerliga bref. Katarina svarar på brefven, men är föga i stånd
att afhjälpa hennes penningebehof. Furstinnan beklagar
sig också öfver förföljelser, om hvilka hon ej förklarar sig
tydligt i sina bref till herr de Pouilly, men som plåga
henne till den grad, säger hon, att de till och med
undergräfva hennes hälsa. Hon försäkrar, att »den onde förlorar
ingenting därpå, och för mänskligheten är det en vinst».
Man får väl tro henne på hennes ord. I slutet af 1759 är
hon förskräckligt skuldsatt. Det enda bidrag Katarina kan
sända henne är några skålpund te och rabarber. Hon får
aldrig mottaga dessa presenter, ty hon dör den 16 maj 1760.
Man lägger beslag på hennes korrespondens. Det är ett
nytt stort bekymmer för Katarina: hon är orolig för sin
mors anseende, hon har också all anledning att vara rädd
för den effekt vissa af hennes egna bref skulle göra, om de
skickades tillbaka till Ryssland och fölle i andra händer än
hennes egna. En ridderlig bemedling af hertig de Choiseul
ordnar saken på bästa sätt. Furstinnans papper
underkastades en grannlaga granskning, kärleksbref eller andra
komprometterande papper, som man påträffade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
