Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända in i dess innersta skrymslen, hon tillägnat sig och gjort
till sin. Efter att ha tillbragt några månader i den mest
utsökta och raffinerade lyx, kastade Patjomkin sig i en
kibitka och for tre tusen kilometer i ett sträck, allt under
det han åt rå lök. Katarina åkte icke i kibitka, men i
fråga om kärlek gick hon gärna från den ena ytterligheten
till den andra. Efter Patjomkin, som var en vilde, fann
hon behag i Mamonof, som till och med fursten af Ligne
ansåg för en fin kavaljer. Den ryske löjtnantens
hvardagliga och brutala passion var 1762 en hvila för henne
efter den polske diplomatens superfina och förkonstlade
hyllning.
Voltaire, Montesquieu och parisersocieteten förlorade
för öfrigt ingenting därpå. Det var vid denna tid hon
gjorde bekantskap med den sedan så ryktbara och besvärliga
furstinnan Daschkof. Af de tre döttrarna till grefve Roman
Worontsof, vicekanslerens bror, var hon den yngsta. Den
andra, Elisabeth, funderade ibland på att gifta sig med
storfursten. Det var favoriten. Kejsarinnan hade ironiskt
gifvit henne namnet madame de Pompadour, och alla
människor vid hofvet kallade henne så. Den tredje, Katarina,
var 15 år, då storfurstinnan 1758 träffade henne hos hennes
onkel grefve Mikail Worontsof. Hon kunde icke ett ord
ryska, talade endast franska och hade läst alla på detta
språk skrifna böcker, som hon kunnat skaffa sig i
Petersburg. Hon slog ofantligt an på Katarina. Strax därpå blef
hon gift med furst Daschkof, som hon följde till Moskwa,
och Katarina förlorade henne ur sikte i två år. Hon
återkom till Petersburg 1761 och tillbragte sommaren det året
i en datscha, som tillhörde hennes onkel Worontsof och
var belägen halfvägs mellan Peterhof, där kejsarinnan
residerade, och Oranienbaum, storfurstens och storfurstinnans
vanliga vistelseort under den varma årstiden. Hvarje söndag
begaf Katarina sig till Peterhof för att träffa sin son, som
Elisabeth ej lämnade ifrån sig. På hemvägen stannade hon
vid datscha Worontsof, tog sin unga väninna med sig och
behöll henne hos sig den återstående delen af dagen. Man
talade filosofi, historia och litteratur. Man afhandlade de
allvarligaste vetenskapliga och sociala problem. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
