Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervälde, segrade den gången. Enligt uppgift af ett vittne,
som borde kunnat vara väl underrättadt (Poniatowski i sina
memoarer), hade Panin gjort sig skyldig till en oerhörd
klumpighet: han skulle ha somnat utanför dörren till kejsarinnans
badrum i stället för att stiga in där i ett lämpligt
ögonblick. Han skickades till Köpenhamn och sedan till
Stockholm, där han spelade en ganska viktig roll och arbetade
på att bekämpa det franska inflytandet. Systemförändringen,
som ställde Ryssland och Frankrike vid hvarandras sida i
samma läger, nödvändiggjorde hans återkallande 1760.
Elisabeth tillämnade honom platsen som guvernör för
storfursten Paul, hvilken syssla blifvit ledig genom Betjejefs
afskedstagande. Herrarne Schuwalof motsatte sig ej längre
detta val. Efter Alexander Schuwalof, efter hans bror Peter
Schuwalof var det nu en kusin Iwan Schuwalof, som
innehade den andra posten, den enda som var viktig. Han var
trettio år och var ej rädd för konkurrensen med Panin, som
hade åldrats.
Begåfvad med en kall och metodisk natur och en
liknöjdhet i lynnet, som tilltog längre fram, var Panin som
skapad till att utgöra motvikten i den samling af eldiga
temperament, för hvilka Katarina utgjorde medelpunkten.
Hans politiska åsikter närmade honom helt naturligt till
storfurstinnan, äfven af det skälet att de aflägsnade honom
från storfurstens preussiska tendenser. Han var österrikiskt
sinnad liksom Bestuschef. Äfven skrämde Peters
besynnerliga lynne honom, så mycket mera som han snart själf fick
obehag däraf. Man pratade; men om hvad kunde man
prata om inte, först och främst, om den stora händelse, som
nu tycktes så nära förestående och som började sysselsätta
alla sinnen ända till andra ändan af Europa? Elisabeth var
döende, och hennes död skulle icke allenast i Petersburg
bli signalen till en politisk omhvälfning af oberäknelig
betydelse. Alla de intressen, som för närvarande stodo på
spel i den pågående kampen mellan kontinentens stormakter,
berodde på denna snart väntade eventualitet. Efter
intagandet af Colberg (december 1761) var Fredrik oundvikligen
förlorad, om de ryska och österrikiska trupperna finge
samverka ännu några månader till. Den vid Gross-Jägerndorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
