Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhjälp eröfra en annan strand, flera hundra werst aflägsen,
bemäktiga sig Elbes mynning och utbreda sitt välde öfver
några tusen dansk-tyskar?» Vi äro böjda för att tro, att
han endast ville ge ett uttryck åt sin beundran för Fredrik II
och förvåna Tyskland med sin holsteinska generalsuniform.
Han fortfor att leka soldat, men nu, då han kunde välja,
nöjde han sig ej med soldater gjorda af krita.
I den inre styrelsen visade han sig som en beslutsam
reformator. Den ena ukasen aflöste den andra; en
dekreterade indragandet af prästerskapets egendom, en annan
adelns emancipation, en tredje upphäfvandet af det »hemliga
kansliet» eller den politiska polisens byrå. Hvad betydde
denna brådstörtade lagstiftning? Var Peter frisinnad? En
samtida, furst Mikail Schtscherbatof, förklarade på sitt sätt
framkomsten af ukasen om adeln. En kväll, då Peter hade
lust att begå en otrohet mot sin älskarinna, kallade han till
sig sin sekreterare, Dmitri Wolkof, och höll til] honom
följande tal: »Jag har sagt till mademoiselle Worontsof, att
jag ämnar tillbringa en del af natten med att tillsammans
med dig utarbeta ett förslag af största vikt. Jag behöfver
alltså till i morgon en ukas, som blir omtalad på hofvet och
i staden.» Wolkof bugade sig; dagen därpå var Peter
belåten och adeln likaså. Det är sannolikt, att den nye
kejsaren, på samma gång han påverkades af sin omgifning och
utan eftertanke tillämpade de idéer han erhöll af den,
framför allt leddes af det begär att fingra på allt, som man ser
hos nästan alla barn och som hos honom stegrades tack
vare hans af naturen oroliga lynne. Han tyckte om att
med ett penndrag vända upp och ner på sitt rikes
författning och att se rundt omkring sig de häpna minerna hos
dem, som blefvo förskräckta öfver dessa hastiga förändringar.
Det var nu hans tjufpojkstreck. Kanske inbillade han sig
också, att han härmade Fredrik II. Han hade mycket roligt
och trodde sig stå i begrepp att, äfven han, bli en stor
regent.
Riskerade han verkligen att genom dessa yttre och inre
regeringsåtgärder aflägsna ifrån sig sina undersåtars kärlek
eller att göra sin tron vacklande? Det kunna vi icke tro.
Prästerskapet blef visserligen djupt kränkt, men det sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
