Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
noggranna aktstycken, Rulhière tycks alltigenom ha
misstagit sig angående den roll, som man antagit att Panin och
furstinnan Daschkof spelat vid förberedelserna till denna
tilldragelse. Enligt honom ha de gjort allt eller i det
närmaste allt. Alltjämt efter hans uppgifter, är det furstinnan
Daschkof, som tagit initiativet och offrat sin dygd för att
erhålla bistånd af Panin, som visade sig föga böjd för att
inlåta sig på äfventyret. Tilläggas bör, att furstinnans
skrupler hufvudsakligast härledde sig från hennes tro, att
en mycket nära släktskap förenade henne med den man,
hvars hyllning hon i början afvisade. Hon trodde sig vara
hans dotter. En obskyr medlare, piemontesaren Odard, som
nyligen blifvit Katarinas sekreterare, uppmanade henne att
sätta sig öfver dessa betänkligheter, och därefter blefvo de
bägge älskande ense. Olyckligtvis voro de ej fullt öfverens
med Katarina rörande det mål, hvartill deras bemödanden
skulle sträfva. Furstinnans lektyr och Panins vistelse i
Stockholm hade fyllt dem bägge med republikanska idéer.
De ville endast ge Katarina makten på vissa villkor.
Katarina sade nej till alla kompromisser af detta slag, och som
hon hade bröderna Orlof att tillgå, visade hon sig böjd för
att undanbedja sig de tjänster man erbjöd henne till detta
pris. Man beslöt sig å ömse sidor för att arbeta hvar och
en på sitt håll för Peters störtande och längre fram se till,
huru man skulle ersätta honom. Det var ett tillämpande
af den »parallel-aktion,» hvarpå man i våra dagar sett ett
nytt exempel. Furstinnan Daschkof och Panin värfvade
anhängare bland arméens högre officerare och sänkte sig
ibland ända till soldaterna. Bröderna Orlof bearbetade
soldaterna och gjorde några försök med cheferna. Man
träffades i kasernerna, och som man icke kände hvarandra,
betraktade man hvarandra å ömse sidor med oro. Slutligen
lyckades Katarina sammanbinda bägge intrigerna och
bemäktigade sig ledningen.
Så lyder Rulhières berättelse. Fastän den ännu i dag
tycks verka öfvertygande på ganska begåfvade personer,
kan den ej annat än framkalla starka invändningar. Den
skildring, som Diderot, hvilken senare lärde känna furstinnan
Daschkof i Paris, ger oss af hennes utseende, är en af dem:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
