Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som har styrt och förberedt allt. En helt annan är
innebörden af de upplysningar Diderot hört af hennes egen mun:
»Hon reducerade sin och de andras förtjänst nästan till
ett intet; hon sade, att alltsamman hade satts i gång af
osynliga trådar, som hade ledt dem alla utan deras vetskap».
Sanningen är förmodligen, här som annorstädes, att söka
i en medelväg mellan dessa motsatta påståenden; och huru
väl underrättad Fredrik än kunnat vara, tycks han oss ha
aflägsnat sig från sanningen, då han längre fram sade till
grefve de Ségur: »Bröderna Orlof ha gjort allt, furstinnan
Daschkof har endast varit en inbilskt surrande broms.»
Bröderna Orlof voro unga män utan bildning, utan myndighet,
utan erfarenhet, lika föga ägnade att leda en allvarlig
angelägenhet som furstinnan Daschkof själf, och furst Mikajl
Worontsof, furstinnans onkel, som ej kunde tåla henne, har
erkänt betydelsen af de tjänster hon, litet emot hans vilja,
gjort en sak, som just ej ägde hans sympati.
Hvad Panin beträffade, kunde, enligt Katarinas eget
vittnesbörd, en revolution, som åsyftade att ersätta den
regerande kejsaren med en ny kejsarinna, endast föga locka
denne statsman, hvars alla handlingar styrdes af en kall och
beräknande ärelystnad. Han erkände, att Peter III:s
regering tog en ogynnsam vändning, men han såg helst, att
kejsaren fick till efterträdare ett barn, som han själf kunde
få behärska. Han ville naturligtvis hellre vara guvernör
för en kejsare än för en storfurste. Han kände dessutom
Katarina så väl, att han förstod, att om hon blef regerande,
skulle han, om han också kallades till en plats i främsta
ledet, aldrig bli annat än en statist, en underordnad. Och
däri misstog han sig icke. Af alla dessa skäl tycks han
ända till det sista ha hållit sig helt och hållet tillbaka.
Sålunda reducerad till de enda element, hvilkas
ingripande är historiskt bevisadt eller åtminstone sannolikt,
är den komplott, som förberedde Katarinas uppstigande på
tronen, ännu ett olöst problem. Men hvad vi veta eller
hvad vi tro oss kunna gissa tenderar till att bekräfta Fredriks
stränga omdöme, då han sade: »Deras sammansvärjning var
dåraktig och illa spunnen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
