Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna åsikt delades då för tiden af den bland de i
Petersburg närvarande utländska diplomaterna, som till en viss
grad var invigd i hemligheten af de förberedelser, som vi
ha antydt. Baron de Breteuil hade detta privilegium, och
på det hela taget tro vi icke, att hans omdöme och hans
uppförande ha förtjänat det ogillande, som kom dem till del
efter händelsen. Man känner till, hvilken tvetydig roll
Louis XV:s diplomati hade tillämnat den unge och lysande
diplomaten, då han sändes till Newas stränder. Det är icke
mer än rättvist att erkänna, att han ej ens försökte spela
den. Först och främst fann han den plats, som man skulle
velat se honom intaga som Katarinas gunstling, upptagen.
Vidare hade hertig de Choiseul glömt förbjuda honom att
ta sin hustru med sig. Hon var ung och vacker och förstod
att försvara sina rättigheter. Den nye ministerns
förhållande till kejsarinnan inskränkte sig sålunda till ett utbyte
af artigheter. Efter scenen den 25 februari 1762, som vi
ha skildrat här ofvan, blef till och med hans officiella
ställning svår, om icke omöjlig, och han uraktlät icke att begagna
sig däraf till att begära sitt återkallande. Han tillade
reflexioner, hvilka åsyftade att afvisa hvarje tanke på ett
vänskapligt förhållande med Ryssland. »Min åsikt är, att man
endast skall sträfva efter att förgöra det», skref han.
Huru våldsamt än detta språk var, utgjorde det dock i
själfva verket endast en komplettering af hertig de Choiseuls,
hvilken å sin sida talade om »sin vrede» och »sitt förakt»
för den nation, hvars öden leddes af Peter III. En
etikettsfråga ökade ytterligare det spända förhållandet. I juni månad
1762 hade baron de Breteuil ännu ej lyckats utverka en första
audiens hos den nye kejsaren, som nekade honom den,
emedan han ej hade velat göra visit först hos prins Georg
af Holstein. Samtidigt hotade Tschernischof i Paris att
inställa sina funktioner som ministre plénipotentiaire, om man
ej skyndade sig att tillerkänna hans härskare titeln af
kejsare,» hvilken var den titel, som Peter III värdigats
samtycka till att alla världens folk tillade honom, ehuru titeln
af tsar säkerligen var erkänd för att vara den i alla
afseenden vackraste, som någon af världens monarker någonsin
burit.» Till sist fick Breteuil befallning att lofva detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
