Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanmakt», att han ej tviflade på ett oundvikligt misslyckande.
Sammansvärjningens »stödjepelare», hvilka man utpekade
för honom, kommo honom ej att ändra åsikt. Det var,
enligt Odard, furstinnan Daschkof, »en i högsta grad
oförsiktig, ehuru modig kvinna,» säger Béranger; hetmanen
Rasumofski, »lat, inskränkt och utan något mera att
önska,» grefve Panin, »en trög och anspråkslös natur, med
ett klokt och skarpsinnigt förstånd, men intagande en
underordnad ställning». Odard talade ej om bröderna Orlof.
Detta namn skulle ej ha gjort något intryck på den franske
envoyén. Obetydliga löjtnanter! Hvad kunde deras biträde
vara af för betydelse?
Hvad beträffar de öfriga medlemmarna af diplomatiska
kåren, som residerade i den ryska hufvudstaden, hade de
helt enkelt ej en aning om något. Grefve de Mercis
korrespondens innehåller ända till den 10 juli, d. v. s. dagen efter
revolutionen, ej ett enda uttryck, som antyder, att han
förutsåg händelsen. Och det är ej diplomatisk försiktighet af
honom, ty han talar ofta om Peter i stränga ordalag. Han
försummar ej heller att säga eller åtminstone låta förstå, att
en revolution skulle vara en välgärning för Ryssland och
i synnerhet för dess bundsförvanter. Men han ser ingen, som
är i stånd att genomföra den. Det var också Keiths åsikt.
Fredrik, som var mera klarsynt eller bättre underrättad,
blef orolig, skickade varningar till sin nye vapenbroder, men
tänkte ej på Katarina. Han trodde snarare på ett försök
till förmån för den unge Iwan.
Ingen bland dem, som hade det största intresset af att
förutse den stora händelsen, misstänkte i själfva verket, att
den var så nära förestående. Och hvem kunde ge akt på
några fantasters planlösa framryckande i mörkret? Enligt
en af de uppgifter, för hvilka vi ha att tacka furstinnan
Daschkof, hade de sammansvurna själfva ej skarpare blick:
«Saken var redan långt framskriden, utan att hon eller
kejsarinnan eller någon annan anade det. Tre timmar före
revolutionen var det ingen, som trodde, att den ännu var
att vänta på tre år.»
Åtminstone tycks det ända till sista ögonblicket ej ha
på något håll funnits en fastställd plan eller en bestämd
föreställning om hvilken väg man skulle gå eller hvilka mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
