- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
153

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycken försiktighet och tillbakadragenhet. En af de
soldater, som Alexej Orlof vunnit på sin sida, grenadieren
Stwolof, fordrade ett tecken af kejsarinnan. Man lofvade
honom, att om han ställde sig i vägen för kejsarinnan, då
hon promenerade i det kejserliga palatsets park, skulle han
erhålla detta tecken: hennes majestät skulle räcka honom
sin hand att kyssa. Katarina lånade sig gärna härtill, ty
hon utsatte sig ju ej för någon risk. »De kysste min hand
allesammans,» sade hon senare till Schrapowiçki. Men den
hederlige soldaten blef djupt rörd. Han grät, då han böjde
sig ned öfver den kejserliga handen, och begärde ej mera
för att bli öfvertygad.

Den sista, som lät öfvertyga sig i denna
sammansvärjning, tycks ha varit Katarina själf. I den skildring (i ett
bref till Poniatowski), som hon anses ha gjort af denna
tidpunkt i hennes lif, säger hon sig ej ha lyssnat till de
förslag man allt sedan Elisabeths död gjort henne, förr än
efter den dag, då Peter, efter att ha offentligt förolämpat
henne, dref dårskapen och elakheten ända därhän, att vilja
låta arrestera henne. Denna händelse tilldrog sig, som vi
redan veta, den 21 juni, d. v. s. några veckor före
statskuppen. Men till och med då och ända till själfva
statskuppen har man inga bevis på, att den blifvande
själfhärskarinnan tagit någon verksam del i sina vänners anslag.
Hennes roll före det afgörande ögonblicket tycks framför
allt ha bestått i att vänta och iakttaga en värdig hållning.
I det afseendet var hon beundransvärd. Den konstfärdighet,
hvarmed hon förstod att iakttaga ett alldeles motsatt
uppförande till gemålens och att framhålla det stötande i hans
sätt genom att öfverdrifva sitt eget sätt i motsatt riktning,
gör henne till en af alla tiders förnämsta politiska
skådespelerskor. Elisabeths död och den grekiska kultens
invecklade ceremonier, hvilka i förening med den kejserliga etiketten
nu togo hand om kejsarinnans döda kropp, gåfvo den nye
kejsaren ett tillfälle att lägga sin besynnerliga och simpla
karakter i dagen. Det försummade han icke. Han visade
sig taktlös i högsta grad. Katarina protesterade och tillvann
sig alla människors beundran och sympati genom de bevis
på vördnad och dotterlig pietet hon slösade på den aflidna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free