Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 3. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statskuppen. Soldaternas andel är mindre riklig. Man har
bestått dem frikostigt med dricksvaror den 12 juli. Den
utgiften uppgick till öfver 41,000 rubler, d. v. s. mer än
200,000 francs. Men kort efter den stora händelsen befann
ett ganska stort antal af dessa pretorianer sig i utblottadt
tillstånd, och Katarina gör ingenting att förhjälpa dem
därur. Men så har hon ej heller behof af dem längre.
Hon glömmer ej heller de frånvarande. En af hennes
första omsorger var att skicka ett ilbud till ex-kansleren
Bestuschef för att underrätta honom om hennes uppstigande
på tronen och uppmana honom att infinna sig i
hufvudstaden. Den af Katarina valde öfverbringaren af denna
glada nyhet var en viss Nikolai Ilitsch Kalischkin, som i
februari 1758, då han var sergeant vid ett gardesregemente,
hade haft i uppdrag att bevaka den i Bestuschefs process
inblandade juveleraren Bernardi, och hade hjälpt till att
befordra den förut omtalade brefväxlingen mellan
storfurstinnan och fångarne. Katarina hade ej glömt det. Hon
hade emellertid en missräkning i beredskap för sin gamle
politiske bundsförvant. Bestuschef infann sig skyndsamt
och blef emottagen med öppna armar. Katarina var mycket
glad åt att ha i sin närhet en man med hans erfarenhet
och auktoritet. Hon hade oupphörligt hans namn och hans
forna tjänster på tungan. Hon vädjade ofta till hans råd.
Men han inbillade sig säkert att återfå sin plats, sin ställning
som allsmäktig minister och ett ännu större inflytande än
han haft hos Elisabeth. I det afseendet blef han fullständigt
besviken.
Det var flera, hvilkas förhoppningar kommo på skam.
Fältmarskalken Münnich, som hade brådtom att underkasta
sig, erfor en bitter missräkning. Katarina tycktes ej hysa
något agg till honom för det, för öfrigt gagnlösa, bistånd
han gifvit Peter. Han hade endast gjort sin plikt. Det
sade han mycket värdigt, och hon tycktes höra på honom på
samma sätt. Men hon gjorde med honom som med Bestuschef,
hon gjorde sig artigt af med honom. Hon ansåg, enligt en
modern statsmans uttryck, att en ny situation kräfver nya män.
En, som missräknat sig, var också furstinnan Daschkof.
Hon hade föreställt sig Katarinas regering som ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
