Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är sådant, att det vore orätt att kalla det manligt, men lika
orätt att kalla det fullt kvinnligt.»
Detta är icke helt och hållet Tschemessofs bild i hela
dess naiva och nästan grofva realism; ett gemensamt drag
finnes dock hos dem bägge, och det förefaller, som skulle
just detta drag varit det mest framträdande hos modellen,
det som utgjort dess verkliga karakter och ur plastisk
synpunkt om icke förstört, så åtminstone betydligt
förminskat dess charme: det är just detta manhaftiga drag, som
skymtar fram här och där och framträder midt under
färgernas trolska lek, till och med hos mindre samvetsgranna
penslar.
Det porträtt, som utgjorde Voltaires förtjusning och
hvilket ännu finnes på Ferney, förråder, äfven det, något af
detsamma, ehuru Katarina själf öfvervakat dess utförande
ända till det sista penseldraget. Ett veck vid näsroten på
det porträtt, som Lampi målade kort före hennes död och
som, i hennes tycke, gjorde ansiktet hårdt, var orsaken till
att hon betraktade såväl porträttet som målaren med mindre
välvilliga ögon. Lampi var dock med rätta känd för att ej
säga sina modeller alltför bittra sanningar. Han tog bort
vecket och gaf den nära sjuttioåriga kejsarinnan utseende
af en ung nymf. Historien förmäler ej, om hon nu var nöjd.
»Huru föreställde ni er, att jag såg ut?» frågade
Katarina prinsen af Ligne vid dennes första besök i Petersburg.
»Stor, stel, med ögon som sjärnor och i stor panier?» Det
var 1780, kejsarinnan var då femtioett år. Se här hvad
prinsen af Ligne säger om henne: »Hon såg ännu bra ut,
det märktes, att hon snarare varit vacker än täck. Hennes
pannas majestät mildrades af ögonen och af ett behagligt
leende, men pannan var det som talade det rätta språket.
Utan att vara någon Lavater läste man därpå som ur en
bok: snille, rättvisa, mod, djup, mildhet, lugn och fasthet;
dess bredd angaf sätet för minne och inbillningskraft, man
såg, att där fanns rum för allt. Hennes något spetsiga
haka var ej i ordets egentliga bemärkelse framskjutande,
men långt ifrån tillbakadragen och hade en ädel form.
Ansiktsovalen blef härigenom mindre väl tecknad, men var
ändå oändligt behaglig, emedan öppenhet och glädtighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
