- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
183

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tagit sitt säte på hennes läppar. Hon hade troligen haft
mycken fraicheur och en ståtlig byst, hvilken hon dock
vunnit på bekostnad af sin smidighet, ty hon lär fordom
varit smärt som en vidja; man blir i allmänhet mycket fet
i Ryssland. Hon var ordentlig, och hade hon ej burit sitt
hår så slätt tillbakastruket, utan låtit det falla ledigare vid
tinningarna, skulle hon sett mycket bättre ut. Man märkte
ej, att hon var liten.»

En entusiast, som man ser. Grefve de Ségur, hvilken
i egenskap af diplomat ansåg sig vara mindre entusiastisk,
har vid samma tidpunkt tecknat ungefär liknande drag.
»Hennes hys hvithet och friskhet var det behag hon längst
bevarade.» Men Castéra tyder på sitt eget sätt denna seger
öfver förgängelsen: »Under de senare åren af sin regering
begagnade hon mycket smink». Det är just hvad Katarina
ville, att ingen skulle ana. Vi läsa i ett af hennes bref till
Grimm, dateradt 1783:

»Jag tackar er för det röda smink, hvarmed ni vill att
jag skall måla mitt ansikte, men då jag försökte det,
befanns det så mörkt, att jag liknade en furie, således torde
ni ursäkta, att jag oaktadt min popularitet, där ni nu vistas
(Grimm var i Paris), icke vill imitera eller upptaga detta
mode.»

Det i konstnärligt afseende mest kompetenta
vittnesbördet och som man minst har skäl att betvifla, är Madame
Vigée-Lebruns, hvilken beklagligtvis ej sett Katarina under
hennes skönhets glansperiod och ej haft att glädja sig åt
härskarinnans tillmötesgående. Hon lyckades nämligen ej
förmå kejsarinnan att sitta för sig, hvarför hon endast
målat ur minnet. Hennes penna ger oss följande beskrifning:

»Jag var först ytterligt förvånad öfver att finna
kejsarinnan mycket liten, emedan jag tänkt mig henne ofantligt
stor, lika stor som hennes rykte. Hon var mycket fet, men
hade ännu ett vackert ansikte, som hennes hvita,
uppkammade hår på ett förträffligt sätt inramade. Snillet tronade
på hennes breda och höga panna, ögonen voro milda och
kloka, näsan fullkomligt grekisk, hennes hy var särdeles
klar och uttrycket ständigt växlande. Jag sade, att hon var
liten, men det oaktadt tycktes hon, när hon uppträdde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free