Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyare historien, återfinnas hos henne. Först och främst en
härsklystnad, som, hvad hon än själf må säga, mycket illa
fördrog motsägelse och alldeles icke någon inblandning i
hennes handlingssätt. En dag blir hon ursinnig på en af
sina favoritministrar, furst Wjasemski, emedan denne utan
att rådfråga henne, vågat gifva order om en föreställning
på hofteatern. »Hon vill ej vara under någons
förmynderskap», förklarar hon med anledning däraf. Vidare en
stundom öfverdådig, men alltid reflekterande djärfhet, som
trotsade all beräkning, men beräknar själfva slumpen och är
kallt beslutsam gent emot hvarje fara. Slutligen detta
själfförtroende, utan hvilket man aldrig lyckas, och denna tro
på alltings möjlighet, utan hvilken ingen kan ha framgång i
sina företag. Allt detta med en tillsats af någonting
kvinnligt, som ger det en prägel af öfverdrift och fantasteri. Då
öfverbefälhafvaren för armén 1770 under kriget med
turkarne talade om den förkrossande öfverlägsenheten hos den
fientliga styrkan, nedtystade hon honom genom att som
exempel framdraga romarne, hvilka aldrig räknade sina
fiender, och sade sig vara fullkomligt öfvertygad om, att
turkarne skulle bli slagna. — Och när hennes själfsäkerhet
sedan rättfärdigades genom händelserna och Rumiantsof
besvarade hennes förtroende med förkrossande segrar, styrkes
hon ytterligare i denna sin syn på tingen, så naturlig för
hennes skaplynne. Hon arbetar sig in däri och befinner
sig väl däraf. Mot slutet af sin regering har hon kommit
ända därhän, att ej ens kunna erkänna möjligheten af ett
nederlag, en motgång, ett förräderi af lyckan.
»Om jag,» skrifver hon 1796, »vore Ludvig XVIII,
skulle jag aldrig lämnat Frankrike eller också för länge
sedan återkommit trots både storm och flod, och denna
afresa eller återkomst skulle uteslutande berott af mig själf
i trots af hvarje mänsklig makt.»
Hon är likaledes öfvertygad om, att ifall hon varit
Georg III, skulle hon ej låtit taga Amerika ifrån sig.
Hon uppehålles, i likhet med alla af hennes ras, af en
fatalistisk tro, en dunkel, oreflekterad, men derför icke
mindre fast tillit till någonting onämnbart och allsmäktigt,
som styr sådana lefnadsbanor som hennes. Under ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
