- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
192

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den 2 juni 1790, hvilket Katarina med knappa två rader
omnämner, när hon skrifver till Patjomkin.

Och så är det alltigenom. T. ex. när hon 1796, några
månader före sin död, inleder den olyckliga
förmälningsfrågan mellan sin sondotter och konungen af Sverige, en
egendomlig episod, hvars underliga utveckling vi en annan
gång skola berätta. Man gör henne uppmärksam på
svårigheterna, hindren, de alltför ovissa möjligheterna att
lyckas, allt fruktlöst; utan att fråga därefter, utan
förberedelser inbjuder hon konungen, och på den bestämda dagen
väntar hon i galadräkt inför hela sitt församlade hof det
svenska majestätet för att fira förlofningen. Men denna
gång har hon uttröttat lyckan: hans svenska majestät kommer
ej! Katarina dör några månader härefter, troligen i följd
af denna händelse. Hela året 1796, hvars slut hon aldrig
skulle se, blef olycksbringande för henne. Hennes optimism
öfvergaf henne dock aldrig. I juli förstörde en eldsvåda
en del af hennes flotta, alla hennes med så stor möda
utrustade kanonslupar brunno ned i Wassili-Ostrofs hamn.

»Bah!» skref hon dagen därpå, »allt hvad vi verkligen
behöfva blir väl åter färdigt under sommarens lopp, och
hamnen blir endast så mycket prydligare.»

Katarina älskar äran, hon tror den vara kedjad vid
hennes öde och paraderar gärna därmed.

»Om detta krig fortfar,» säger hon i augusti 1771,
»kommer min trädgård i Tsarskoe-Selo att se ut som ett
kägelspel, ty för hvarje bragd ämnar jag låta resa ett
monument, och i en skog bakom min trädgård skall uppföras ett
tempel till minne af det nu pågående kriget, där hvarje
handling af betydenhet (och de äro ej få, vi äro redan vid
n:r 64) skall afbildas på medaljonger och förses med enkla
och korta inskrifter på landets språk, som angifva dato och
namnen på de personer, som deltagit däri.»

Endast i förbigående vilja vi nämna, att i ett
kostnadsförslag, som hon med egen hand uppsatt, finnes slaget vid
Tchesmé upptaget tvenne gånger. Hennes törst efter ära är
sådan, att den kommer henne att se dubbelt.

Det är detta, som gör henne så mottaglig för smicker
och låt oss säga ordet rent ut, så fåfäng. Hon själf förnekar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free