Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det naturligtvis och gör allt för att äfven öfvertyga andra
om motsatsen. Clérisseau, en fransk arkitekt, ryktbar på sin
tid, talangfull konstnär och hederlig karl, men af ett vresigt
lynne, får i Paris mottaga besök af kejsar Josef II och
tillåter sig att behandla majestätet mindre vördsamt. »Vet
ni hvad en artist är?» säger han bland andra älskvärda
saker till kejsaren, i det han nekade mottaga en beställning,
som ej föll honom i smaken. »I ena handen håller han sin
blyertspenna och i den andra vill man lägga 20,000 francs
i räntor, om han vill afstå från den. Hvad gör han då?
Jo, han kastar edra 20,000 francs i ansiktet på er och
behåller sin penna, som gör honom vida lyckligare än alla
jordens skatter.» Katarina, för hvilken Grimm omtalar detta
skräfvel, låtsar sig vara förtjust däröfver och förklarar, att
hon tycker om, när man talar så, som Clérisseau talat till
kejsaren. »Det skall lära den sortens folk, att det gifves
mera än ett sätt att tala här i världen och att ej alla tycka
om smicker.» En annan gång förbjuder hon sin
korrespondent att gifva henne tillnamnet den stora: »primo emedan
jag ej tycker om öknamn, secundo emedan mitt namn är
Katarina den andra, och tertio vill jag ej att man skall säga
om mig som om Ludvig XV, att jag fått ett olämpligt namn,
för det fjärde är jag hvarken stor eller liten till växten.»
Men Grimm visste, hvad han hade att rätta sig efter,
och ändrade endast formen för komplimangen. — År 1780
begärde engelske ambassadören Harris, då han beredde sig
till ett afgörande samtal med kejsarinnan, råd af gunstlingen
Patjomkin. Det handlade om att förmå Ryssland att göra
gemensam sak med England i dess stridigheter med
Frankrike. »Jag har endast ett råd att gifva er.» svarade
gunstlingen, »smickra henne, det är det enda sättet att komma
någonstans med henne, och med det kan man vinna allt.
Tala ej förnuft, hon skulle ej höra på er, men vädja till
hennes känslor och passioner; erbjud henne hvarken
Englands flotta eller Englands skatter, dem frågar hon ej efter.
Hon vill ha beröm och artigheter, gif henne hvad hon
önskar och hon skall i utbyte ge er alla sina arméer.»
Sådan var äfven Josef II:s mening, när han
uppmanade sin mor att öfvervinna sin motvilja för att åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
