Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsarinnan erbjuda det Gyllene skinnet, som hon åstundade:
»Jag tror mig känna hennes majestät; fåfängan är hennes
enda fel.» Slutligen säger grefve de Ségur: »Det är ej lätt
att föra denna furstinna bakom ljuset, hon äger mycken
takt, slughet och skarpsinne, men när man smickrat hennes
äregirighet, har det blott visat sig alltför lätt att bringa
hennes politik på afvägar.» Man kunde äfven återföra henne
på rätta vägen genom att begagna samma medel. Grefve
de Ségur använde det i stor skala. Under den
namnkunniga Krimresan utförde han, österrikaren Cobenzl,
engelsmannen Fitz-Herbert och den älskvärde kosmopolit, som
hette fursten af Ligne, dagliga underverk af det mest
öfverdrifna smicker. Allt användes för detta ändamål, och allt
tjänar till förevändning. En dag roar man sig med
»bouts-rimés», och Fitz-Herbert, som är totalt omöjlig i musernas
språk, lyckas dock på kejsarinnans uppmaning att frambringa
följande vers:
»Je chante les auteurs qui font les bouts-rimés...»
Un peu plus fols, sans doute, ils seraient enfermés;
»Mais il faut respecter et chérir leur folie,
Quand ils chantent l’ésprit, la grace et le génie.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
