Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska klumpig för resten, af en latinsk vers på fyra rader,
hvari hon jämföres med både Juno, Pallas och Venus, har
hon ingen anmärkning att göra mot versen, endast mot
öfversättningen. Artigheten i sig själf, huru öfverdrifven
den än må vara, är henne behaglig, men den skall vara väl
svarfvad.
Frankrikes minister, markis de Juigné, anhåller år 1777
hos herr de Vergennes att i Gazette de France få införa en
lofordande artikel om kejsarinnans nya lagstiftningsarbete,
men, säger han, den bör vara spirituel ty: »vi äro
ömtåliga.»
Å andra sidan har hon, som man väl kan föreställa sig,
en mycket lätt sårad egenkärlek, retlig och känslig för
hvarje anmärkning.
»De allra lättaste sporrhugg såra hennes fåfänga,» säger
grefve de Ségur. »Emedan hon är spirituel, låtsar hon skratta
däråt, men man ser mycket väl, att detta skratt är tvunget.»
En fullkomligt motsatt åsikt har äfven blifvit uttalad
om henne. År 1778 sysselsatte sig nämligen den
namnkunnige Lavater med att studera den stora kejsarinnan och
förklarade, sedan han undersökt hennes ansikte, att hon vore
en ganska vanlig kvinna, vida underlägsen drottning
Kristina. Katarina tar saken helt likgiltigt: »Jag bedyrar, att
jag ej är det ringaste afundsjuk på henne,» skrifver hon till
Grimm. Ej ett enda bittert ord om den föga artiga
fysionomisten, ej en tanke på att underskatta hans vetande.
Huru förklara detta förhållande? Jo, på följande sätt. Det
ser ut, som skulle hos denna utomordentliga kvinna funnits
ett ständigt bemödande att skilja mellan kejsarinnan och
kvinnan, så att hon ur rent kvinnlig synpunkt hvarken var
behagsjuk eller fordrande. Hon uttalar en gång under ett
samtal med grefve de Ségur den tanken, att om hon ej
vore kejsarinna, skulle damerna i Paris troligen ej vara
tillräckligt roade af hennes sällskap för att vilja inbjuda henne
till sina aftoncirklar. Under ingen period af sitt lif försöker
hon dölja sin ålder, ehuru tanken på att bli gammal är
henne obehaglig. Om hon således ej tänker på sin
värdighet som kejsarinna, skulle hon gärna ge Lavater rätt, när
han förklarar henne vara en ganska vanlig kvinna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
