- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
196

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gärna medger hon äfven, att den härskarvärdighet, som är
förknippad med hennes person, endast är en tillfällighet.
Men denna tillfällighet existerar, skapar i henne en ny
personlighet och skänker, ej åt furstinnan af Zerbsts dotter,
men åt Katarina, alla ryssars själfhärskarinna, en
undantagsställning, som berättigar och rättfärdigar hvarje smicker
och utesluter hvarje kritik. Ur denna synpunkt är
kejsarinnan identisk med kejsardömet och har såsom sådan den
allra högsta föreställning om sin personlighet, och från denna
samma synpunkt är hennes fåfänga, hennes äregirighet
endast ett uttryck för den oerhörda, nästan vansinnigt
öfverdrifna föreställning hon gör sig om den makt, hvars
representant hon är.

Men huru oberättigad denna föreställning än må vara i
och för sig, är den dock icke en svaghet hos kejsarinnan, den
är tvärtom hennes styrka. Den är måttlös, fantastisk, utan
motsvarighet i verkligheten, men hon förstår dock att göra
den gällande inför en värld. Den är ett konstgrepp, om
man så vill, en inbillning, men denna inbillning varar i
trettio år. Huru? På hvad sätt? Genom medel, som voro
personliga för Katarina och som enligt vår åsikt, nära
sammanhänga med hennes karakter.

3.


Först och främst genom en föga vanlig viljekraft.

»Jag vill säga er,» skrifver hon 1774 till Grimm, »att
jag icke har de fel, som ni tillskrifver mig, emedan jag icke
kan finna hos mig de goda egenskaper, som ni tror mig
äga: jag är kanske god, jag är vanligen saktmodig, men i
följd af min ställning är jag tvungen att vilja skoningslöst
det jag vill, och där ser ni ungefär, hvad jag är värd.»

Vi må emellertid lägga märke till, att om hon i
allmänhet taget är ihärdig i utöfningen af och den
oföränderliga spänningen af denna medfödda energi, hon som alltid
velat »rikets bästa» och velat det med ovanlig styrka, så är
hon i detaljerna själfva obeständigheten. Hon vill alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free