- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
197

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och alltid lika kraftigt, men hon byter om vilja med en
icke mindre förvånande lätthet, ty hon varierar i sin
uppfattning af det »bästa». I det afseendet är hon kvinna i
hvarje tum. År 1767 är hon helt och hållet upptagen af
sina instruktioner i och för de nya lagar hon vill skänka
Ryssland. Detta lagstiftningsverk, hvarom vi längre fram
skola få höra mera och för hvars skull hon har plundrat
Montesquieu och Beccaria, är i hennes ögon bestämdt att
öppna ett nytt tidehvarf i Rysslands historia. Också vill
hon med ifver och öfverdrifven häftighet, att det skall sättas
i verkställighet. Men så uppstå svårigheter, uppskof och
oförutsedda jämkningar bli nödvändiga. Och plötsligt blir
hon likgiltig för saken. År 1775 tänker hon ut reglementen
för provinsförvaltningen. Hon skrifver: »Mina sista
reglementen af den 7 november innehålla två hundra femtio
tryckta kvartsidor, men också kan jag bedyra, att det är
det bästa jag hittills gjort och att jag, i jämförelse med
detta, nu endast betraktar instruktionerna för lagarna som
tomt pladder.» Och nu brinner hon af begär att få visa
detta nya mästerverk för sin förtrogne. Knappt ett år
därefter är det slut. Grimm har ej fått läsa aktstycket, och
då han enträget yrkar på att komma i åtnjutande af den
ynnesten, blir hon otålig: »Hvarför envisas han att fika
efter en så föga underhållande lektyr? Det där är mycket
bra, kanske mycket vackert, men mycket tråkigt.» Efter
en månad tänker hon ej längre därpå.

Hon har samma sätt, antingen det gäller människor
eller saker, en plötslig, lidelsefull förtjusning, hejdlös i
yttersta grad, åtföljd af ett afsvalnande, en lika hastig
öfvergång till den fullständigaste likgiltighet. De flesta
talangfulla män, som hon skickat efter till Ryssland, däribland
själfve Diderot, ha hvar och en i sin tur fått erfara det.
Sedan hon under tjugu år af sin regering hållit på med att
försköna olika residens, hvilka det ena efter det andra haft
den förmånen att falla henne mest i smaken, förälskar hon
sig plötsligt 1786 i en plats nära Petersburg, som alls icke
har något, som kan berättiga till denna ynnest. Hon
genast till att befalla den ryske arkitekten Starof, en elev af
akademien i Petersburg, att i största hast bygga upp ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free