Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordentligt utförda och hennes försiktighetsåtgärder vidtagna. Ännu
har hon ej tillfrisknat efter den mer eller mindre
hemlighetsfulla kur hon genomgått. Hon tål ingen mat. Hon
anser emellertid lämpligt att visa sig frisk och glad. Hon
ger fest på fest, hon skickar efter den franska teatertruppen
till Tsarskoje.
Kroppslig eller andlig afmattning, trötthet eller
modlöshet äro okända saker för henne. Impuls- och
motståndsstyrkan växer hos henne i förhållande till de krafter, som
riktas mot henne. År 1791, då horisonten mörknade
omkring henne, då hon hade att göra på samma gång med
Sverige och Turkiet och hade att befara en brytning med
England, lefver hon eller låtsar hon sig lefva i det största
lugn och det mest smittande goda lynne. Hon skrattar
och skämtar. Hon råder sin omgifning att på förhand afstå
från engelska drycker och vänja sig vid de nationella.
Och hvilket lif, hvilken ständigt ungdomlig glöd, hvilken
aldrig domnande fart!
»Mod! Framåt! Med det valspråket har jag kommit
igenom både de goda och de dåliga åren, och nu har jag varit
med i öfver fyrtio, och hvad är det nuvarande onda mot
den förflutna tidens!»
Det är hennes vanliga språk. Den viljekraft hon
förfogar öfver sätter henne både i stånd till att befalla öfver
sina känslors yttre framträdande och till och med att efter
sitt godtfinnande göra sig kvitt dessa känslor, då de bli
henne besvärliga, huru häftiga de än kunna vara, ty hon är
långt ifrån likgiltig eller omottaglig för intryck eller lugn
af naturen. Kallblodighet ligger alls icke i hennes
skaplynne. I maj 1790, medan hon väntade på en sjödrabbning
med svenskarne, kan hon ej sofva på flera nätter, tröttar
ut hela sin omgifning, får ett rödt utslag på kinden, som
hon tillskrifver sina frätande sinnesrörelser, och bär sig åt
så att alla människor, till och med hennes premierminister
Besborodko, smälta i tårar. Sedan hon väl fått veta, att
slaget ägt rum, återfår hon sitt lugn, sin glädtighet och
liflighet, och det skulle hon ha fått, om underrättelserna
varit aldrig så nedslående. Oupphörligt genomgår hon
sådana feberaktiga anfall. Hon blir sjuk af »alteration»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
