Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»kejsaredömet Rysslands karta till duk, okunnighetens mörker
till bakgrund, Polens trasor till draperi, människoblod till
färg, till staffage minnesmärkena från hennes regering och
till skugga sex månader af hennes sons regering.» Det
finns en viss sanning i denna mörka tafla. Men nyanserna
fattas. Under Pugatschefs förfärliga uppror, då Katarina
likväl är så ifrig att kufva en resning, som sätter hennes
rike på spel, uppmanar hon general Panin att endast använda
den stränghet, som är oundviklig. Efter rebellens
tillfångatagande tänker hon på att hjälpa offren för detta förfärliga
inbördes krig. Men i Polen är hennes generalers framfart
för det mesta ohygglig, och hon låter dem hållas. Efter
blodbadet, som åtföljer intagandet af Warschau,
komplimenterar hon Suworof. Hemma hos henne, i det land, »hvarifrån
nu ljuset kommer», är knutpiskan i gång liksom förr,
käppen bearbetar fortfarande trälens blodiga rygg. Hon
låter knutpiskan och käppen hållas. Man måste söka förstå
allt detta.
Först och främst gäller det att sätta sig in i det begrepp
— ett mycket reflekteradt och förståndsmässigt begrepp —
om suveränens kall och dess fordringar, som bildat sig i
denna själf härskarinnas själ. Man för icke krig utan att
resultatet blir sårade och döda, man kufvar ej ett
frihetsälskande folk utan att kväfva dess motstånd i blod. Om
man vill bemäktiga sig polska provinser — huruvida denna
vilja är berättigad eller icke, är en sak för sig —, måste
man underkasta sig alla följderna af detta företag. Det
är just hvad Katarina gör, då hon öppet och lugnt åtar sig
hela ansvaret för gärningen. Lugnt, ty i sådana saker ledes
hon endast af statsskäl, som få ersätta både samvete och
känsla. Öppet, ty hon är ingen hycklerska.
Skådespelerska, ja, det är hon alltid och en af första rang, därtill
tvingas hon af sitt kall, som icke är något annat än en
roll, som hon måste spela. Det är i den meningen, som
den franske envoyén Durand kunde säga om henne: »Min
erfarenhet tjänar mig till ingenting; denna kvinna är mera
falsk än våra äro slipade, och det vill inte säga litet.»
Skrymtaktig — vare sig af smak, för nöjet att bedraga,
liksom så många andra, eller af behof att bedraga sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
