Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en höna för hvarje dag, men en höna, som är slaktad och
färdig att stekas på spettet.
En gammal tysk amma behåller hon hos sig, sköter
henne sorgfälligt ända till hennes död och fördrar henne i
sin närhet, trots alla hennes lyten.
»Jag var rädd för henne,» skrifver hon till Grimm, då
hon underrättar honom om hennes död, »som för elden och
besök af kungar och märkvärdiga personer. Så snart hon
fick se mig, bemäktigade hon sig mitt hufvud och kysste
mig oupphörligt, så att jag var nära att kväfvas. Därtill
luktade hon piptobak, som hennes herr man ymnigt
konsumerade.»
Hon är emellertid långt ifrån tålig, ty hon har ett lifligt,
till och med alltför lifligt lynne. Hon är fallen för att
förifra sig. Det är ett af hennes uppenbaraste fel. Grimm
liknar henne vid Etna, och hon tycker om jämförelsen. Hon
kallar detta eldsprutande berg »min kusin» och frågar efter,
huru det mår. Ty hon är medveten om sitt fel, och det är
detta, som sätter henne i stånd att bekämpa det med
framgång. Sedan hon gifvit vika för vredens första anlopp,
återtar hon herraväldet öfver sig själf. Om det tilldrar sig
i hennes arbetsrum, kaflar hon upp sina ärmar, börjar gå
af och an med stora steg och dricker det ena glaset vatten
efter det andra. Hon ger aldrig en befallning, underskrifver
aldrig något papper i ett sådant ögonblick af öfvergående
vrede. I sitt språk tillåter hon sig stundom smaklösa
öfverilningar. Därom vittna hennes utfall mot Gustaf III under
kriget med Sverige. Det franska canaille eller det tyska
Bestie förekomma alltför ofta i hennes ordbok. Hon ångrar
sig emellertid alltid, och genom att vara på sin vakt och
uppöfva sin själfbehärskning lyckas hon med tiden skaffa sig
ett sätt att vara, som gör denna svaghet i hennes karakter
eller lynne nästan otrolig.
»Hon sade mig långsamt,» berättar prinsen af Ligne,
»att hon hade varit ytterligt häftig, någonting, som man alls
icke kunde tänka sig. Hon gjorde alltid sina tre karlaktiga
bugningar på ryskt manér, då hon kom in i en salong, en
till vänster och en till höger och en rätt fram. Allt hos
henne var afmätt och metodiskt. Hon sade gärna: ’Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
