Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 1. Utseende. Karakter. Temperament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konst och umgänge med intelligenta och bildade människor.
Trädgårdsskötsel, »plantomanie», som hon säger, är en af
hennes favoritsysselsättningar. Hon är visserligen förtjust
i blommor, men hon kan icke tåla för stark lukt, särskildt
mysk. Hvarje dag på bestämd tid, som en ringklocka
tillkännager för en hel bevingad värld, visar hon sig i slottets
fönster och matar där tusentals fåglar, som ha tagit för
vana att samlas där och begära sin föda af henne.
Elisabeth uppfödde grodor, som man enkom underhöll i hennes
park; man märker skillnaden, det extravaganta, sjukliga.
Ingenting dylikt hos Katarina. Hon tycker om fåglar,
hundar, som spela en betydande roll i hennes rum, och
äfven hästar; hon tycker i allmänhet om djur, men hon
väljer dem, som vanligen åtnjuta människornas gunst. Allt
detta är mycket enkelt, naturligt och normalt.
Elisabeth förde ett oregelbundet lif, gjorde dagen till
natt, hade ej bestämda tider för något. Katarina är, som
vi skola få se, själfva regelbundenheten; hon går alltid tidigt
till sängs, stiger upp i daggryningen, reglerar sitt arbete
liksom sina nöjen efter ett på förhand uppgjordt program,
som hon noga följer. Elisabeth drack; Katarina är nykter,
äter litet, dricker endast ett halft glas vin till sin middag
och superar aldrig. Offentligt och till och med i sin intima
krets, utanför alkovens mysterier, är hon fullkomligt korrekt
i sitt sätt att vara, tillåter sig aldrig något oanständigt tal
och tål det ej heller från sin omgifning. Och det är icke
hyckleri, ty hon gör ej någon hemlighet af, att hon har
älskare.
För att finna något onaturligt, abnormt hos henne, har
man hakat sig fast vid hennes förmodade liknöjdhet för alla
familjekänslor. Det är också en tvistig punkt. Hon
föraktade och afskydde sin man, om hon ej rent af dödade
eller lät döda honom, och hon var icke öm mot sin son,
om hon ej till och med tänkte på att göra honom arflös.
Men man måste ta i betraktande, hvad denne man och
denne son voro för henne och Ryssland. Hon var aldrig
angelägen om att återse — efter hon aldrig tillät honom
att komma till sig — sin ende bror, hvilken hon endast
öfverlefde i tre år. Det var politiska skäl. Hon tyckte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
