Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låtanden bevisa denna ständiga sträfvan. Falconet måste
anstränga sig till det yttersta för att slippa kläda Peter I
i den nationelt ryska dräkt, som tsaren gjort så mycket för
att förvisa från sitt rike. Katarina skulle helst sett, att
man glömt detta drag i den store reformatorns historia.
Hon ville också, att man icke allenast beträffande hennes
nya fosterlands nutid, utan också dess forntid skulle
föreställa sig en hop saker stridande mot verkligheten, men
öfverensstämmande med den bild det behagat henne att
göra upp för sig och andra af detta land med sina stora
vidder, som locka fantasien att sväfva ut i det blå. Hon
har sålunda lyckats helt och hållet omskapa det gamla
moskowitiska landets historia på sitt sätt. Då Sénac de
Meilhan 1790 erbjuder sig att bli det stora rikets
historiograf, tvekar hon att antaga honom därtill. Skall han veta
göra sig kvitt de fördomar, »som de flesta utländingar ha
tillägnat sig i fråga om Ryssland?» De gå ju t. ex. så
långt, att de tro, att »före Peter den store hade detta rike
hvarken lagar eller förvaltning». Men »det är visserligen
sant, att de oroligheter, som följde på tsar Iwan
Wassilewitschs död fört Ryssland fyrtio à femtio år tillbaka i tiden,
men före denna tid gick det i jämnbredd med hela Europa,
Rysslands storfurstar innehade dm mest framstående plats i
ledningen af Europas angelägenheter och voro förbundna och
besläktade med alla furstehus i vår hemisfer ...»
Den stackars Sénac misströstade genast om att vara sin
uppgift vuxen. Men äfven i detta fall hade Katarina endast
uttalat sin öfvertygelse. Hon skref till Grimm:
»Ingen historia företer bättre eller större män än vår»
(hon skref verkligen vår, icke Rysslands). »Jag älskar denna
historia ända till vansinne.»
Det var för öfrigt hennes mening, att man skulle
framställa hennes egen regering i den vackraste dager, »ty vi
lefva i en tid, då det gäller att icke förringa händelsernas
och förhållandenas glans, utan tvärtom öka vårt folks
tillförsikt». Skulle Sénac gå in på att låta »leda» sig i den
riktningen?
Vi se här ännu ett bevis på de omåttliga proportioner,
hvarmed det stora rike som så oförmodadt blifvit hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
