Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Senare delen. Kejsarinnan
- Första boken: Kvinnan
- 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Vi ha hört Katarina tala om sin »republikanska själ».
Uttrycket återkommer ofta i hennes förtroliga meddelanden,
och hvarje gång tycks hennes ton ange, att hon talar
uppriktigt. Är det möjligt, att hon till denna grad misstagit
sig på sig själf? Vi skulle snarare vara böjda för en annan
förklaring. Utan att hon synnerligt gifvit akt därpå, har
ett drama säkerligen utspelats i hennes sinne och hennes
hjärta, en tragisk konflikt mellan de ädla öfvertygelser,
böjelser och impulser, som voro frukten af en ovanlig
själsodling, och de hårda nödvändigheter, som medfölja en rysk
suveräns yrke. Inför den autokratiska styrelsereformens
kraf har Katarina kanske instämt med Phedra:
Quum gravatam navita adversa ratem
Propellit unda, cedit in vanum Jabor...
Eller också har hon, då hon vid slutet af sitt lif
frammanat och jämfört sin ungdoms drömmar och de
verkligheter, som historien sedan skrifvit på hennes konto, sagt
som skalden skulle komma att säga: »Det här har dödat
det där».
Frisinnad var hon alldeles säkert en gång.
»Jag önskar och vill endast hvad som är till det bästa
för det land, där Gud har satt mig, det är han mitt vittne
på. Frihet, du alltings själ, utan dig är allt dödt. Jag
vill, att man skall lyda lagarna, men intet slafveri. Jag
sträfvar till ett allmänt mål, att lyckliggöra, men inga nycker
eller bisarrerier, intet tyranni, som gör intrång däri...»
Detta är förmodligen skrifvet 1761 och finnes bland
sådana anteckningar som dem vi redan ha hopsamlat, flyktigt
nedskrifna med blyerts efter stundens ingifvelse, icke
adresserade till någon, men gifvande form åt de ensliga tankarna
och det tysta arbetet i en vaken intelligens. Det fanns
litet af hvarje i dessa anteckningar — till och med
föreskrifter rörande det lämpligaste sättet att inrätta en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/katarina/0252.html
