Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som sagdt, Voltaires läror och i synnerhet
encyklopedisternas, oberäknadt Rousseaus, hvars snille Katarina ej
förstod, ledde direkt till detta resultat. Den upplysta
despotismens teori utgick från denna skola, och den var just ägnad
att tilltala Peter den stores arftagerska. Mellan denna teori,
som filosoferna uppfattade den, och den ryska
tsarautokratiens praktik var det emellertid en afgrund. Men ödet hade
beslutat, att Katarina skulle öfverskrida den. Utom själfva
den af henne utöfvade maktens fördärfliga inverkan var det
ett tredje inflytande, som ledde henne därtill.
Under loppet af hennes regering hade hon att undergå
två kriser, som — i synnerhet den sista — på utvecklingen
af hennes åsikter utöfvade ett kraftfullt inflytande i motsatt
riktning till den ursprungliga; medan hon drog ut för att
söka friheten, mötte hon först Pugatschef, representanten
för folkfriheten i dess förhatligaste öfvergrepp, och därpå
franska revolutionen, denna ömkliga bankrutt af det
filosofiska idealet, som dränktes i blod. Katarina kände sig
frestad att vända om; hennes liberalism uthärdade ej bägge
dessa prof. Förgäfves diskuterade hon ännu med sina
vänner filosoferna om de förslafvade massornas gradvisa
frigifvande och gjorde till och med ryckvis ett försök till
lagstiftning i den riktningen; den ursprungliga ifvern, tron,
öfvertygelsen att hon handlade rätt, funnos ej längre kvar
hos henne, fjädern hade sprungit. År 1775, strax efter
undertryckandet af Pugatschefs uppror, blir förändringen
uppenbar: kejsarinnan och hennes närmast underordnades
beslut äro nu det enda, som utgör lag och upphäfver allt
inflytande af andra myndigheter och kårer, till och med
sådana som Katarina — statsrådet t. ex. — själf har skapat.
Och det blir allt mer och mer sällan tal om mildhet. Man
skickar tvärtom skarpa förebråelser till grefve Zahar
Tschernischof, vice ordförande i krigskonseljen, för att han dröjt
med utförandet af en dom, hvarigenom en viss Bogomolof
dömts till knutpiska, näsafskärning och förvisning till
Sibirien, emedan han under rusets inflytande tillägnat sig
Peter III:s namn och titel. Och den tiden är långt borta,
då Katarina kallade l’Esprit des lois »suveränernas bönbok,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
