Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
understödda af en oinskränkt suverän och äfven för att inbilla
dem, att det i närheten af »nordpolen» finns ett betydande
antal personer i stånd att eldigt omfatta den sak de
försvara.
År 1781 tar Katarina parti för Necker. Hans
ryktbara Redogörelse, som egentligen ej är något annat än en
anklagelseskrift mot förvaltningen af de kungliga finanserna,
d. v. s. mot kungligheten själf, gläder henne och gör henne
förtjust. Hon tviflar ej på, att himlen har bestämt den
kloke genèvaren till att bli Frankrikes räddare.
Hon har säkerligen i detta ögonblick ej mycket smak
hvarken för Frankrike eller för den vändning, som
händelserna där taga; men i dessa fientliga eller föraktliga känslor
har hofvet lika stor om icke större andel än folket, och den
styrelse, som hårdt ansattes af de sociala anspråkens
stigande flod, åtnjuter på intet sätt hennes ynnest. Det är
intrycket af hennes brefväxling med sin son och sonhustru
under deras kejserliga högheters vistelse 1782 i Paris, dit
de anländt under incognitonamnen comte och comtesse du
Nord. Se här ett prof; Katarina skrifver:
»Gud välsigne Hennes Kristligaste Majestät, hennes
bjäfs, hennes baler och spektakler, hennes röda smink och
hennes väl eller illa placerade spetsar. Jag ser icke ogärna,
att allt detta tråkar ut er och ökar er lust att fara hem.
Men hvaraf kommer det sig då, att hela Paris, som är så
förtjust i spektakler, ej har bättre spelade sådana än våra?
Jag vet det, jag: det kommer sig däraf, att alla människor
gå ifrån det goda spektaklet till det dåliga, att man i fråga
om tragedi nu endast bjuder dem på ohyggligheter; att
den, som hvarken kan göra komedier att skratta åt eller
tragedier att gråta åt, gör dramer; att komedien narrar en
att gråta i stället för att skratta; att ingenting längre är
på sin plats; att själfva färgerna endast ha simpla och
opassande namn. Allt detta uppmuntrar ingen talang, utan
förvrider dem.»
Ett ytligt och fördärfvadt hof i ett samhälle förnedradt
och bragt i förfall genom de dåliga exemplen uppifrån, det
är den föreställning Katarina vid denna tid tycks ha om
sin »käre mästares» fädernesland. Denne har för öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
