Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själf gifvit henne anledningar till denna stränga dom genom
att oupphörligt förneka sin släktskap med de föraktliga
»barbarerna». Men den känsla, som företrädesvis behärskar
henne, är likgiltighet för människorna och förhållandena
där borta. Länge, ända tills revolutionen står för dörren,
tycker hon, att hvad som tilldrager sig där borta i fjärran
ej har någon allmängiltig betydelse — hon anar ej dessa
händelsers innebörd. Nej, hvad man än må ha sagt om
henne: hon ser icke ovädret nalkas. Den 19 april 1788
skrifver hon ordagrant till Grimm: »Jag delar ej deras
åsikt, som tro, att vi stå inför en stor revolution». Då hon
under resan till Krim får veta, att Louis XVI beslutat
sammankalla notablerna, ser hon däri endast en efterapning af
hennes egen »lagstiftningskommission». Hon bjuder La
Fayette att möta henne i Kief. För att hennes ögon skola
öppnas rörande La Fayettes och hans gelikars förehafvanden,
behöfs ett sådant åskslag som Bastiljens intagande. Då
börjar hon förstå, hvad det är fråga om, och
Petersburgsgazetten, som tegat om ståndens sammanträdande och eden
i Bollhuset, utbrister nu i harmsna protester: »Handen
darrar af fasa... o. s. v.» Man anar artikelns fortsättning.
Medlemmarne af nationalförsamlingen jämfördes snart af
den officiella tidningen med »rusiga människor», och deras
efterträdare kallas »kannibaler».
Alltifrån detta ögonblick undergå Katarinas åsikter en
hastig förändring, och det är egendomligt att i hennes
brefväxling och hennes förtroliga samtal följa gången af
denna utveckling. Grimm, som ännu ej hunnit märka den
förändring, som tsarinnans sinnesstämning håller på att
undergå, begär i juni 1790 kejsarinnans porträtt åt Bailly
och erbjuder henne i stället ett konterfej af denne
revolutionäre hjälte för dagen. Katarina svarar:
»Hör på, jag kan inte gå in på ert förslag, och det
anstår lika litet en maire, som har störtat Frankrikes
monarki att äga ett porträtt af Europas mest aristokratiska
kejsarinna som det anstår henne att skicka det till denne
monarkstörtande maire; det skulle vara att bringa så väl den
monarkstörtande mairen som den i högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
