Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aristokratiska kejsarinnan i motsägelse med sig själf och sina forna,
nuvarande och tillkommande funktioner.»
Två dagar därefter skrifver hon:
»Jag ber er ännu en gång att icke ge den
monarkstörtande mairen Europas mest aristokratiska porträtt; jag
vill ej ha något att göra med Jean Marcel, som man endera
dagen skall hänga upp på en lyktpåle.»
Republikanismen är alltså slängd öfverbord. Men så
är det ej med filosofien. Kejsarinnan håller ännu på den.
Hon söker fritaga den från ansvaret för hvad som nu
tilldrar sig:
25 juni 1790.
»Till Grimm.
Nationalförsamlingen måste kasta på elden alla de bästa
franska författarne och allt hvad som har utbredt deras
språk i Europa, ty allt detta vittnar emot det afskyvärda
gräl de ställa till. Hvad beträffar mängden och dess åsikter,
är det ingenting att fästa sig vid.»
Det är i synnerhet denna sista fras, som antyder den
hädanefter obevekliga och allt mera tilltagande antagonismen
mellan Katarina och revolutionen. Det är mängdens allt
mera afgörande roll i de händelser, för hvilka Paris blir
skådeplats, som stöter och retar tsarinnan. Det fanns en
tid, då hon äfven i det afseendet hade andra åsikter. I
början af sin regering, då hon sammankallade den
»lagstiftande kommissionen», var det egentligen ingenting annat
hon gjorde än att vädja till massan af sina undersåtar.
Men det var också då som hon, efter att för första gången
ha kommit i beröring med de folkliga elementen, efterhand
kom att ändra åsikt beträffande dem. Hon gjorde kanske
orätt i att ge sin förkastelsedom en så allmän utsträckning,
men hon saknade tillfällen att jämföra. Hon måste grunda
sin åsikt på de exempel hon hade för ögonen, och denna
åsikt tog sig uttryck i ett djupt förakt. Då hennes
sekreterare Schrapowiçki 1787 gör henne uppmärksam på den
ofantliga massa bönder, som strömma till för att se och
hälsa på henne i en landsortsstad, svarar hon med en
axelryckning: »På samma sätt komma de för att se en björn».
Det är i samma anda hon talar två år därefter, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
