Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säger med anledning af de politiska klubbarnas
sammansättning i Frankrike: »Huru kunna skomakare inblanda sig
i statsangelägenheter? En skomakare kan blott göra skor.»
Och snart är det filosofiens tur att bli öfvergifven.
Katarina talar ännu med aktning om »de goda franska
författarne», men hon gör en utgallring, och med undantag
af Voltaire kastar hon alla det adertonde århundradets
skriftställare på skräphögen. Diderot, d’Alembert och till
och med Montesquieu uppoffras i ett tag:
»Den 12 september 1790.
»Till Grimm.
Sanningen måste sägas: den ton, som råder hos er, är
packets, men det är icke den tonen, som har gjort
Frankrike ärorikt. Hvad skola fransmännen göra med sina
författare, hvilka nästan alla lefde under Louis XIV? Alla äro
rojalister, till och med Voltaire; de predika alla ordning
och lugn och allt hvad som strider emot den
tolfhundrahöfdade hydrans system.»
Nationalförsamlingen bedömes på ett allt mer och mer
bitande sätt. Den 7 augusti 1790 antecknar Schrapowiçki
i sin dagbok:
»Ett uttryck fälldt i hennes majestäts närvaro, på tal
om Frankrike: ’Det är ett metafysiskt land; hvarje medlem
af nationalförsamlingen är en kung och hvarje medborgare
ett djur’. — mottogs med gillande.»
Samtidigt skrifver Katarina till Grimm:
»Den 27 september 1790.
»I min säng har jag gjort reflexioner, bland annat har
jag tänkt, att en af orsakerna, hvarför herrar Mathieu de
Montmorency, Noailles m. fl. äro så illa uppfostrade och
tänka så föga ädelt, att de varit bland de första, som röstat
för adelns afskaffande, är den omständigheten, att man har
upphäft jesuitskolorna hos er; säga hvad man vill, vakade de
där skälmarne öfver sederna och de unga herrarnes tänkesätt,
och allt hvad Frankrike har bäst har utgått ur deras skolor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
