- Project Runeberg -  Katarina II af Ryssland : en kejsarinnas roman /
261

(1897) [MARC] Author: Kazimierz Waliszewski Translator: Ernst Lundquist - Tema: Russia, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vulkan, som öppnar sig under hennes fötter. Moniteuren är
icke alltid så vänlig mot henne.

Men det är att märka, fastän Katarina strängt
fördömer den revolutionära rörelsen, gör hon dock i början
och ganska länge ingenting direkt, hvarken i Ryssland eller
annorstädes, för att undertrycka den. Hon förblir en passiv
och på sitt sätt opartisk åskådarinna af de hvarandra jagande
händelserna. Hon tycks genom hela sin hållning vilja säga,
att allt det där ej rör henne personligen, att hon, hvad som
än händer, ej har något att befara af denna kris, hvarken
för sig själf eller för sitt land. Inom sig är hon
förmodligen öfvertygad därom ända till det sista. Men det faller
sig återigen så, att hennes politiks beräkningar eller, rättare
sagdt, ingifvelser för stunden utöfva tvång på hennes åsikter.
Den tidpunkt, då hon beslutar sig för att öfverge sin
overksamhet, vittnar tydligt om de skäl, som förmå henne att
handla: det är det ögonblick, då hon, efter att ha gjort upp
sina affärer med Turkiet och Sverige, anser tiden vara inne
att vända sig mot Polen och där lägga sista handen vid
sin regerings förnämsta verk. Franska revolutionen ter sig
då för henne som en af dessa gynnsamma »konjunkturer»,
hvilka i förening med förutseende och omständigheter utgöra
hela politiken, enligt hvad hon inbillar sig. Ett samtal
med hennes sekreterare Schrapowiçki den 14 december 1791
visar tydligt, hvad hon tänkte härvidlag:

»Jag har ett förskräckligt hufvudbry med att förmå
hofven i Berlin och Wien att gripa in i de franska
angelägenheterna.»

»De äro inte särdeles tilltagsna.»

»Nej. Hofvet i Berlin skulle nog rycka ut, men
Wienerhofvet står och stampar på en fläck. De förstå mig inte!
Har jag orätt? Det finns skäl, som man ej kan säga. Jag
vill inveckla dem i dessa affärer, för att få fritt
armbågsrum. Jag har många ofullbordade företag. Det är
nödvändigt, att de bli sysselsatta och inte störa mig.»

Och genast sätter Katarina stormklockan i gång. Hon
hade hittills nöjt sig med att genom sin minister Simolin
(i augusti 1790) låta i Paris offentliggöra en ukas, som
befallde alla hennes undersåtar att lämna Frankrike, för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:33:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/katarina/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free