Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Första boken: Kvinnan - 3. Åsikter och grundsatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej flera af dem skulle komma på den idéen att ta exempel
efter den unge grefve Alexander Strogonof, hvilken jämte
sin lärare gått in i en revolutionär klubb, Men hon hade
ej ens tänkt på att i sitt rike förbjuda de upphetsande
tryckalster, som kommo från Seinestranden. Ryssland var
det enda land i Europa, där tidningar tryckta i Paris
obehindradt fingo cirkulera. Ett nummer af Monitören blef
konfiskeradt, emedan det talade på ett opassande sätt om
storfursten Paul och åtskilliga personer vid hofvet. Från
den dagen ville Katarina granska hvarje nummer, innan
hon tillät dess utdelning. Hon fick snart se ett, där hon
själf i sin tur var mycket illa åtgången: man kallade henne
»Nordens Messalina». — »Det där angår endast mig,» sade
hon stolt, och hon gaf befallning om, att numret skulle
utdelas. Hon tolererade i Petersburg Marats egen bror,
som visserligen ogillade dennes blodtörst, men ej gjorde
någon hemlighet af sina republikanska åsikter. Han var
lärare i grefve Soltikofs familj och kom ofta till hofvet
med sin lärjunge. Först 1792 bytte han om namn och
kallade sig Boudri. Ty då hade plötsligt allt förändrats:
kejsarinnan börjar striden mot revolutionen, i början utan
synnerlig entusiasm, endast af politiska skäl, men allt mer
och mer uppriktigt och äfven passioneradt, ty hon lefver
sig småningom in i den roll hon velat spela och antar helt
naturligt dess idéer, känslor och instinkter. Hon nöjer sig ej
med att bekämpa den revolutionära andan i Frankrike, hon
bekämpar den hos ryssarne själfva, hvilket sannerligen är att
göra den för mycken ära. För Frankrike skrifver hon 1792
ett memorial om sättet att återupprätta monarkien. Hon
lägger där för öfrigt ej i dagen något godt omdöme. Hon tror,
att en kår på 10,000 man, som tågade igenom landet från
den ena ändan till den andra, skulle mäkta utföra detta
arbete. Kostnaden skulle endast bli 500,000 francs, som
man skulle låna af Genua. Sedan Frankrike väl fått
tillbaka sin konung, skulle det betala igen summan. Till de
af revolutionär anda inpyrda fransmän, som möjligen
befinna sig under hennes välde, riktar hon den beryktade
ukasen af 3 februari 1793, som under hotelse med
ögonblicklig utvisning ålägger dem att svärja en ed, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
