Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Andra boken: Regentinnan - 1. Regeringskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den svenska kusten, som man borde hålla ockuperade, och
till och med utpekade, hvilka bland de utländska officerarne
man kunde använda med den största fördel. Samtidigt
meddelade hon allt hvad hon erfarit om fiendens ställning
och rörelser; hon gick in i förvaltningsdetaljer, befallande
uppförande af åtskilliga byggnader, t. ex. kaserner och
sjukhus, samt reparerande och iordningställande af Revals
hamn, o. s. v.»
Några år därefter talar hon i följande ordalag om
minnena från denna tid:
»Det finns ett skäl, hvarför man ansåg mig ha skött
mig så väl den gången: det är, att jag var ensam, nästan
utan hjälp, och att jag, befarande att försumma något genom
okunnighet eller glömska, utvecklade en verksamhet, hvartill
jag ej trodde mig i stånd och ägnade mig åt de ovanligaste
detaljer, ja, ända därhän att jag blef skafferska för arméen,
och enligt hvad alla erkände, har aldrig någon armée varit
bättre kosthållen i ett land, som annars ej erbjöd några
resurser. En dag kom grefve Puschkin och sade mig, att
han behöfde fyra hundra vagnar och åtta hundra hästar.
Det var klockan tolf på dagen; jag skickade genast till
Tsarskoje-Sjelo och befallde, att man skulle fråga bönderna,
huru många hästar och vagnar de frivilligt ville lämna till
detta ändamål. De sade genast, att de åtogo sig hela
leveransen, och klockan sex på kvällen anlände till grefve
Puschkin fyra hundra tvåspända vagnar, som icke lämnade
den finska arméen förr än i oktober månad.»
Detta är naturligtvis historien om en öfvergående kris,
och Katarinas inblandning i förvaltningens smådetaljer är
icke alltid så skarpsinnig eller uthållig. Under tider af
vindstilla öfverlämnar hon gärna arbetet till de
underordnade, hon söker förströelser, eller också öfverflyttar hon sin
verksamhetslust på andra områden. Det är för öfrigt en af
hennes favoritmaximer, att man skall blanda arbete och nöje
eller, som hon säger på ryska, med ett mera målande uttryck,
»göra och icke göra». Men äfven då har allt en sådan
prägel af den impuls hon uppifrån ger människor och
förhållanden, att det är hon, som tycks göra allt och på afstånd
vara närvarande öfverallt. Det är på ett af dessa ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
